söndagen den 31:e maj 2009

Hedebyborna

Ikväll ska vi titta på Hedebyborna, som bygger på Sven Delblancs romansvit om Hedeby, ett gammalt brukssamhälle som genomgår stora förändringar under 1930 talet och fram till tiden för andra världskrigets slut.
Såhär skriver Wikipedia om serien:

"De kända skådespelarna, rollfigurernas karaktärer och det uppvisade tvärsnittet genom alla samhällsklasser i en landsbygd i förändring före och under andra världskriget gjorde serien till en klassiker. Många av replikerna har fått ett liv som bevingade ord."
Vi har mer eller mindre blivit beroende av denna serie sedan vi kom över den genom Pirate Bay strax innan det blev förbjudet att ladda ner. Tråkigt nog har vi bara några avsnitt kvar. Det är verkligen kul att se idag gamla skådisar som Jan Malmsjö, Nina Gunke Ander Nyström och Allan Svenson, i aktion för snart 30 år sedan.

lördagen den 30:e maj 2009

Bronx i Stockholm


För en stund sedan ringde en kompis till mig. Han bor i Södra Stationsområdet och har börjat tröttna på det. Sen en tid har allt allvarligare brott begåtts i hans hemmakvarter kring Magnus Ladulåsgatan. Kvarteren har med sina ungkarlhotell och sociala försöksboenden i och för sig alltid varit ganska ruffiga, men nu är det värre än någonsin.
Förra veckan smällde en bomb i grannhuset hos en Expressen-journalist, som klarade sig med blotta förskräckelsen och sedan gick under jord. Grova misshandelsfall, våldtäkter, rån, fylla och droghandel hör till vardagen. För en tid sedan var min vän kallad på förhör för att ge sin version efter att ha bevittnat en ytterst grov (med baseballträ utförd) rånmisshandel. Den hade skett ett stenkast från hans portingång.

Mycket av brottsligheten som sker på Söder har koppling till det här området, och nu, för två timmar sedan var det dags igen: en kvinna försökte skjuta ner två män som hade attackerat henne med golfklubbor. Hon skottskadades själv efter att pistolen brunnit av och skottet hade träffade henne i benet. Nu är hon misstänkt för mordförsök.
Gisses, vart är gamla Söder på väg?

fredagen den 29:e maj 2009

The Sweet

När den här låten gick upp på Tio i Top var jag snabbt en i klungan av trettonåringar som trängdes i Västertorps skivaffär för att få köpa ett ex.
Undrar vad en singel kostade på den tiden, fem kronor?
Minns att jag var kund hos Seriehuset på Koksgatan, 1975 och att en LP kostade 13.90. Seriehuset var en billighetsskivaffär med priser motsvarande dagens Ginza. De låg runt 30% under Åhlens och andra skivbutiker, som redan då måste ha haft höga vinstmarginaler.
Jag minns att jag såg Sweet på Gröna Lund och att vi skolkade från skolan samma dag för att möta Sweet när de kom i sin limo utanför Grand Hotell. De bodde naturligtvis där på sitt Sverigebesök.

Min idol var basgitarristen Steve Priest, och när han gick förbi på väg in i hotellfoajen, var jag en av dem som kastade sig fram och fick tag i en bit av hans röda hår. Min kompis Sandy, som hade Brian Connolly som favorit fick tag i en bit av hans hår.På kvällen stod vi och skrek och åt popcorn framme vid kravallstängslet.Vi startade ett band sedan som skulle köra Sweetcovers, men det hela rann ut i sanden. Förmodligen för att vi inte kunde spela.

torsdagen den 28:e maj 2009

Min gamla Monark



Idag när jag kom ner i källaren stod min gamla Monark vid utgången. Det såg ut som om den var på väg bort från huset. Jag vet att det har gjorts en utrensning i huset av gamla cyklar på senare tid, och nu verkade det som om min cykel stod på tur. Den namnlapp jag skrev för ett par år sedan (då vi ombads att märka cyklarna ) var borta. Nu väntade formodligen Östberga soptipp, som ivrigt frekventeras av Städgruppen i huset. Jag gick raskt upp i lägenheten och skrev en lapp som jag placerade på sadeln. Sen ställde jag in cykeln igen.
Jag köpte den här gamla Monarken - som förmodligen är från 40-50-talet på en annons på Blocket för fem sex år sedan. Jag tror jag betalade femhundra för den. Då hade mina citybikes blivit stulna, en efter en, och jag tänkte att nu ska jag skaffa en cykel som är riktigt oattraktiv. Jag hade en idé om att jag skulle börja cykla till Huddinge fram och tillbaka varje dag och på så sätt hålla mig i form. Det blev en gång. Det tog en timme att cykla de två milen härifrån och till skolan, och var alltför drygt med bara en växel. Möjligen skulle det fungera några gånger i veckan, men varje dag nej. Så cykeln har blivit stående sedan dess, så nu planerar jag att vid tillfälle ta upp den till landet.

onsdagen den 27:e maj 2009

Antibiotikaresistens


När jag var tolv fick jag hjärnhinneinflammation, lunghinneinflammation och påssjuka samtidigt. Under en vecka svävade jag mellan liv och död i ett isoleringsrum på Roslagstulls sjukhus. Jag hämtades av ambulansmän utrustade med munskydd, handskar och övertäckt hår. Flera andra personer hade insjuknat i Stockholm av hjärnhinneinflammation och avlidit och det fanns misstankar om att det rörde sig om en luftburen bakterie som kunde smitta mellan människor ungefär som en influensa eller förkylningsvirus. Jag minns tiden på sjukhuset väldigt fragmentariskt. Jag hade en feber som låg över 40 grader i flera dygn. Nacken var stel, det var omöjligt att vrida på huvudet, och jag spydde oavbrutet dygn efter dygn. Jag fick antibiotika intravenöst tillsammans med vätskedroppet eftersom jag inget fick behålla. Mina anhöriga pendlade mellan hopp och förtvivlan. Alla som hade med mig att göra var tvungna att ha en austronautliknande klädsel, något som inte alls störde mig i min feberdvala.
Hade jag drabbats av dessa svåra infektioner innan antibiotikans genombrott hade jag givetvis varit död nu, med samma naturlighet som jag kanske kommer att dö om jag drabbas av en infektion inom en inte alltför avlägsen framtid.
Snart finns det kanske inga läkemedel som biter på allvarliga infektioner. Jag läste en riktigt skrämmande artikel i DN idag om att medellivslängden i Europa förmodligen kommer att sjunka med tio år om inget görs. Sjukdomar och bakterier blir resistenta mot antibiotika pga av överförskrivning. Folk kräver av läkarna att direkt få antibiotika utskrivet till sig själv och sina barn bla av orsaken att de inte längre kan vara hemma från jobbet. Läkemedelsbolagen är också tämligen ointresserade av att forska fram nya mediciner som det kanske kommer att vara restriktioner i förskrivningen av. Aktiägarna får inte ut tillräckligt höga vinster. Konsumtion och produktion går före allt annat idag, liksom det alltid har gjort.

Gunnar Kahlmeter, överläkare och ordförande i Europeiska kommittén för antibiotikafrågor, jämför i en intervju i DN, antibiotikaresistens med klimatfrågan. "Det är svårt att väcka allmänhetens engagemang".

Det är synd om människorna, som gamle August sa.

tisdagen den 26:e maj 2009

Ljusterö

Många gånger blir jag glad när jag hittar en artist på Youtube, men mindre glad av se videon eller inlägget. Det här är en riktigt bra låt i alla fall:

måndagen den 25:e maj 2009

Facebook



Ikväll hade jag ett meddelande i min mailbox. Någon har skrivit ett personligt meddelande till mig på Facebook. Så jag gick in på detta forum, som jag alltmer sällan besöker. Meddelandet visade sig vara från en kompis som ville bjuda på en "Round" alltså en virtuell barrunda. Jag klickade i att jag accepterade det. När detta var klart visade det sig att jag hade en massa "Notifications" där.
Människor ville ge mig rosor, kramar, utse mig till tio i topp- vän och utmana mig i krigsspel. Herregud! Eftersom det stod "Don´t let med down", på vissa av förfrågningarna, tänkte jag att jag ju i alla fall måste ge tillbaka en kram till dem som hade givit mig en. Så jag tryckte på "Hug back" och blev då kopplad till en sida med så mycket information och knappar och smileygubbar att jag gav upp. Så nu har jag lite dåligt samvete för att jag inte skickat kramar och rosor tillbaka. Ursäkta mig alla ni som blir berörda av min handlingsförlamning. Hoppas att ni inte tar det personligt.

Jag förstår verkligen de arbetsplatser som stänger av Facebook. Det kan säkert bli en heltidssysselsättning för många av de anställda.

söndagen den 24:e maj 2009

I templet

Morgonen startade med en lätt tomhetskänsla. Vad göra idag? Vädret såg i och för sig fint ut, men min fot är ännu invalidiserad och jag kan inte promenera.

Jag kom då på att vi behöver några saker från IKEA. Hyllor ska ju upp ovanför soffan till prydnadsaker och böcker. I senaste upplagan av Skriften fanns bilder av vad jag sökte, Ekbys "Tryggve" Hylla och konsoll "Valter". De skulle bli perfekta! Jag haltade fram till datorn och gjorde en slagning på IKEA:s hemsida. Jo, varorna fanns i lager. En liten första lyckokänsla började sprida sig i kroppen. Heléne kom samtidigt på att vi borde köpa nya, med de andra i badrummet, harmonierande badlakan.

Sagt och gjort, en timme senare satt vi på en vardagstrafikerad E4 söderut, mot templet i Kungens Kurva. Väl framme där fick vi cirkulera runt på den knökfulla parkeringen ett tag innan vi fann en lucka att tränga in vår etanolbil mellan.
Vi tog en kundvagn och klev in i templet. En lång kö av människor ringlade till korv - och pizzautskänkningen där vi direkt ställde oss eftersom vi plötsligt drabbats av blodsockerfall, och det var förresten lunchdags. Vi passade på att köpa på oss ordentligt med mat, men kände ganska snart att ett äckel inför korvarna som inte var ordentligt kokta. Vi övervägde en stund om vi skulle gå tillbaka med maten, men tittade ner mot kön. Nej, vi orkade inte vänta på nya korvar, som vi dessutom redan tappat aptiten inför. Vi hade inte heller betalat mer än 42 kronor för hela kalaset, så det fick vara.

Det gick snabbt att hitta hyllor och konsoller och bokstöd.





Och på "Bad och dusch"- avdelningen fann Heléne sådant som kunde skänka henne tillfredställelse.





När vi kom tillbaka till bilen hade någon dekorerat vår vindruta med EU-valpropaganda för Folkpartiet. Många bilister hade bara kastat dessa foldrar i fyrfärgstryck direkt på marken. Själv stoppade jag ner den i en kasse för pappersåtervinning. För mig är valet till Europaparlamentet enkelt. Det behövs mer stöd för den Gröna gruppen, som är emot konsumtionssamhället.

lördagen den 23:e maj 2009

Stukat eller brutet?


Igår när jag höll på med Märta i sovrummet kom jag plötsligt på att jag hade mat på plattan i köket. Jag kastade mig ur sängen och tog mig ut mot köket där det var en blöt fläck på golvet, troligtvis vatten. Naturligtvis halkade jag, men lyckades balansera upp och undvika ett förödande kroppsfall, med resultat att tån fick ta smällen.
Det gjorde riktigt ont och idag tvingades jag ställa in en planerad långpromenad med M. Vi gick och tog en lunch på Tre indier istället. Ni kanske undrar hur jag klarade av att överhuvudtaget gå med den här foten. Svaret ligger i en, för sådana här tillfällen, utmärkt tablett: Diklofenak.

fredagen den 22:e maj 2009

The Leather Nun på Big Ben



Photo by / © micce 2009.
Micce.rylander@miccerylanderbyra.se

I onsdags gick jag till Big Ben för att se Lädernunnan. Big Ben är en vanlig krog med en liten scen i källaren. Mina förväntningar var givetvis höga. Kul med en liten, intim klubbspelning, där man ser och hör bra och är en bland 100 åskådare. Det var länge sen.

Många av de medelålders ansiktena i publiken var avlägset bekanta från 80-talet. Hojkillar med blänkande Torshammare runt halsarna, sadofascistiskt renrakade huvuden och fulltatuerade över - och underarmar, som svingade stora stark och sexor vodka.

Mitt senaste merchandise-förvärv

Spelningen skulle enligt biljetten inledas klockan 22.00, men 22.30 var det ingenting som tydde på en snar början av konserten. Nya låtar i brokigt urval matade på i en strid ström genom PA-systemet. Volymen var så pass hög att det var omöjligt att föra ett samtal utan att direkt skrika in i varandras öron.

Klockan elva klev förbandet på, ett gäng småkillar i tolv trettonårsåldern utklädda i lösskägg och punkattribut, som om de skulle på maskerad. BP ropade i mitt öra att det var Jonas Almqvists sons band. Bandet inledde med The Leather Nun's "Primemover" på hög volym, och jag var tacksam att jag hade tagit med mig öronproppar. Jag har tinnitus sedan 2001 och är alltid noggrann med att skydda mig mot alltför höga ljudnivåer. Killarna var imponerande duktiga för att vara så unga. Som tur var (ni vet ju vad jag tycker om förband som företeelse) blev det bara en låt och strax därpå klev huvudattraktionerna på, The Leather Nun i ny tappning, där bara Jonas Almqvist är kvar av de ursprungliga medlemmarna.

Första låten blev "Primemover", med en helt annan tyngd. Men något var fel på ljudet, bara ett muller av bas och trummor nådde oss som stod på bänkar fyra meter från scenen. Efter låten provade man att höja gitarrljudet och sången, men det var ett fortsatt mycket dåligt ljud. Låt efter låt. Almqvist var dock på ett strålande humör, och presenterade bandet, med bakgrund i grupper som Hardcore Superstar, Nationalteatern, Candelmass, Heat, och så hoppade en gammal bekant till mig upp, Niklas Rundquist, och var med i en låt på violin.
Jag började nu gå runt i lokalen för att finna en plats där ljudet var bättre, men det var stört omöjligt, överallt denna enorma basmatta, och jag gick därför innan en timme hade förflutit av konserten.
Niklas in action

Photo by / © micce 2009. Micce.rylander@miccerylanderbyra.se

Dagen efter ringde Micce, och han tyckte att konserten hade varit "enormt bra" framme vid scenen. Han hade fått ta del av medhörningen, vilken naturligtvis hade varit perfekt. Micce är fotograf och hade tagit 800 bilder.
Kände själv att det väl var synd att jag hade gått därifrån, men jag stod inte ut i bullergrytan. Här kommer en video från kvällen efter den 21 maj.


Photo by / © micce 2009.
Micce.rylander@miccerylanderbyra.se








Photo by / © micce 2009.
Micce.rylander@miccerylanderbyra.se


torsdagen den 21:e maj 2009

Babysim på Kungsholmen



Idag var jag med Heléne och Märta på babysim. Själva badet är inrymt i en källarlokal under gatunivå i ett kvarter nära Kungsholmstorg. H&M har gått på babysim sedan i början av maj, så det blev femte gången i rad M badar i pool.
M älskar redan att bada och simma.









Många föräldrar ville, precis som jag fånga sina barns första simtag på film och bild.










Det var ett väldigt brummande av ventilationssystemet som måste ha kostat en förmögenhet. Jag funderar på om det krävs mer energi att rena luften i lokaler under marknivå.







När Mischa var liten och vi gick på babysim med henne på Gullmarsplan, var det inte så välordnat som det är nu. Då var babysim något helt nytt, och då fick damer och herrar dela både omklädnings - och duschrum. Numer är det bara bastun som är gemensam.




onsdagen den 20:e maj 2009

Kenta

Det här inlägget riktar sig mest till yngre läsare i allmänbildande syfte. Börja aldrig röka!

Idag kom jag att tänka på Kenta, det charmanta modset från Stefan Jarls triologi "Dom kallar oss mods". Jag såg filmerna igen för ett par år sig och de står sig än.
Kenta dog för lite drygt sex år sedan, många år för tidigt. Jag har hört ryktas om att att "han fick lungcancer av för många röda Prince". När jag inledde min egen rökarbana var det med just röda Prince, sedan gick jag över till Hobson, Glenn (raggarciggen) och slutligen John Silver med filter. Att jag började med Prince hade med priset och att göra. Samt det faktum att man kunde köpa dem i mjuka 10 pack som enkelt kunde gömmas undan i strumporna.
Jag slutade med rökningen när jag var trettio, för att sedan mestadels feströka under ett antal år. Sedan i september förra året har jag inte rökt alls.

Jag minns att jag köpte Kentas debutskiva "Kenta" när den kom 1980. Jag var redan ett Kenta fan, då han lite påstruken, och med den berömd 69 tröjan, vann så många svenskars gillande med sin låt i Melodifestival. Jag tycker än idag att Bengt Bedrup är plump i sin presentationen av Kenta.

tisdagen den 19:e maj 2009

Ögonoperation



Jag hade gått och väntat i en och en halv månad på den här operationen. En ögonkirurg och hennes sköterska tog vänligt emot mig på "Avdelning T" på Sophiahemmet. Vi diskuterade igenom mina frågor. Skulle det göra ont? Nej, lite känns det väl, menade de båda, men inte så överdrivet.
Är du spruträdd? undrade sköterskan.
"Inte nämnvärt", sa jag.




Klockan 15.18 droppades en svidande lösning ned i ögat.




15.20 stack kirurgen sprutan med tandläkarbedövningsmedel i ögonlocket. Det stack till, sved och spände. Framförallt kändes det väldigt konstigt. En halv minut senare skars ett snitt och en tumörsutväxt, som bestod av vitt okontrollerat växande underhudsfett, avlägsandes. Pincetter och pianger arbetade ut tumören fullständigt. Därefter stacks en nål genom huden och tre stygn förseglade det öppna såret. Hela proceduren tog runt tio minuter.

Jag hade två alternativ, skära eller peela (vilket betyder slipa, eller hyvla). Jag valde att skära eftersom jag tycker att det lät tuffare. Hyvlingen skulle dessutom lämna ett öppet sår som behövde tas om hand medan ett klassiskt snitt innebär stygn istället.

Alldeles nyss fick jag ta en dubbel Alvedon mot smärtan som dunkande börjar infinna sig nu tre timmar efter ingreppet.

Jag kommer att kunna utföra mitt arbete som vanligt i morgon, vilket känns bra eftersom jag inte har en enda sjukdag detta läsår. Är dock tvingad att vara ledig en lektion i nästa vecka då stygnen ska dras.


Den här typen av tumör (jag har glömt vad den heter) är inte helt ovanlig. Men jag har aldrig sett någon ha den. Länge trodde man att den berodde på höga kolesterolvärden i blodet. Men detta är nu reviderat. Vem som helst kan drabbas av okontrollerat växande underhudsfett kring ögonen.

måndagen den 18:e maj 2009

Grådag


När solen skiner och det är varmt (som det har varit i helgen) får jag ofta känslan av att så här kommer det att vara för alltid. Därför kändes det konstigt när det var kallt och regnade imorse.

Ganska skönt var det ändå eftersom jag ju har ett inomhusarbete och också mycket att göra.
Eleverna ställer mer in sig på att det är jobb som gäller under gråa dagar, och inte som förra veckan, att sommarlovet redan har börjat.




När jag kom hem satt jag med Märta och tittade ut på den här stillsamma bakgården och himlen som verkligen var grå.



En grå dag,
som
eventuellt bara
är
en i raden,
av flera gråa dar...

söndagen den 17:e maj 2009

Teknikdag som slutade lyckligt


Idag hade jag två ärenden i två olika affärer, nummer ett: att lämna in min mobiltelefon, som inte längre kan överföra bilder till en dator pga av glapp i kontakten. Två, att byta klockan på bilden som inte fungerar trots att den är helt ny.








Jag hade två års garanti på den ganska dyra Ericsson-telefon,men skulle strax bli varse att den inte var någonting värd. Killen på Phone-House kunde direkt konstatera att mobilen var fuktskadad. "Fukt och vattenskador" är ju som alla vet det värst tänkbara scenariot vid mobilproblem.
"Hur kan du se att den är fuktskadad?" undrade jag.
"Det ser man här", sa han och visade upp laddningskontakten, som var lika grönärgad som stadshustaket.
Fan! var min första tanke. Men så kom jag på att jag för en gång skull hade tagit en försäkring.
Med försiktig optimism tittade jag bland papprena ( ett helt A4 kuvert för den här telefonen). Jo, där låg den, extraförsäkringen som jag övertalats att teckna då jag köpte telefonen.

Det är är sällan jag tar försäkring på några extra saker.

Men efter att ha haft flera telefoner som har blivit "vatten - och fuktskadade " - hade jag den här gången slagit till. Det var också första gången jag hade köpt en dyr 3 -G mobil (som behövdes för kommunikation från Fårö). Den hade kostat strax under 3000kr.
Phonehousekillen tittade på min försäkring.
"Med den där får du en ny telefon!" sa han.
Jag som tidigare har retat mig på den där avgiften som dras var tredje månad på 174 kr från mitt konto, kände nu ett inre jubel bubbla upp. Det var värt något att ha den där.
Det var bara att skriva under en skaderapport och så fick jag en tid att komma in och hämta den nya mobilen. Nu på tisdag. Självrisken är 500. Men det är det ju klart värt.

En minut senare stod jag vid disken på Teknikmagasinet. Killen där (det är alltid män som jobbar med tekniska saker) kunde bara konstatera att klockan var trasig och jag fick frågan om jag ville ha tillbaka vad jag betalat, 400. Jag, som hade förväntat mig att de skulle skicka klockan på lagning, och att jag till slut skulle få dyka upp i Sverker Olofssons Plus, kunde nu gå ur butiken lugn och ljus i sinne.

Det här måste vi fira, sa jag till Heléne, vad vill du ha att äta?
"Plankstek", sa hon.

lördagen den 16:e maj 2009

Tid


Sent inlägg denna kväll, har varit ute och firat mamma Barbro som fyller 69 idag. Ett år kvar till 70. Tänk vad åren går snabbt.

På den här bilden är mamma förmodligen 34 år, vilket innebär att hon är 12 år yngre än vad jag är idag. Det är jag som är den peparkakstuggande killen i kalsonger som avnjuter ett sommarlov. Min tidsuppfattning var då att livet var oändligt. Kidde syns långhårig vid fönstret i AIK-tröja (eftersom jag höll på Djurgården) i Storstugan ute på Gällstaö. Märkligt det där med tid.

fredagen den 15:e maj 2009

Sweet Soul Sister

Jag minns när jag en dag, det måste ha varit 1989 eller 90, slog på TV:n och fick se videon till " Sweet Soul Sister" Jag minns att jag redan då hade en skiva med The Cult i min ägo. Jag tyckte att de var ganska bra, men ändå långt från favoriter. Nu hade något hänt. De hade gjort ett oerhört bra album, där Sweet Soul Sister bara var en av ett tiotal enormt bra låt! The Cult hade plötsligt fått en del av Led Zeppelins tyngd, samtididigt som de hade behållt sina new wave influenser.

Jag minns att jag var fattig vid den här tiden och läste litteraturvetenskap bara för att det var spännande och att det skulle vara bra för min planerade författarkarriär. Jag satt och hängde över dammiga och inte alltid så roliga skönlitterära verk och tidskriftsluntor och fick använda en alltför stor del av studielånet till kurslitteratur.
Jag skaffade dock ganska snabbt fram resurser till Sonic Tempel, som The Cults mästerverk heter.

torsdagen den 14:e maj 2009

torsdag kväll

Ikväll var N, en gammal god vän till mig på ett av sina årliga Stockholmsbesök. Vi hamnade av en slump på Mosebacke Etablissemang, där ett band som mestadels specialiserat sig på Frank Sinatra covers spelade. Vi fick reda på att det på dagen är elva år sedan Frank Sinatra lämnade jordelivet.

Bandet som bestod av svenska män i 30-40 -års åldern, var mycket skickliga på sina respektive blåsinstrument. Trumpeter, saxofoner, fagotter, och tromboner var det som dominerade scenrummet. Sångaren lät som Sinatra eller bättre, i vart fall rent tekniskt. På något sätt förstod jag för första gången i mitt liv varför den här typen av musik har gått hem så i alla läger, även hos många vänstersympatisörer. Det är New York - elegans, coctail, amerikansk socité och The Big World ut i fingerspetsarna. Bandmedlemmarna i svarta kostymer, slipsar och flugor som på en galamiddag, underströk feststämningen.

N hade två trevliga vänner med sig. Båda är advokater. I pausen berättade den ene, att han hade intresserat sig för Styckmordet som Allmänläkaren och Obducenten anklagades för i mitten av 1980-talet. Advokatvännen verkade oerhört insatt i fallet med läkarna som nu försöker bli rentvådda från alla misstankar om inblandning i mordet. Men när det var som mest intressantast satte bandet igång att spela igen. Jag bestämde mig för att ett set av Sinatra-låtar var fullt tillräckligt. Jag tog mig en promenad hemmåt genom det folkligt myllrande Södermalm.

onsdagen den 13:e maj 2009

Kristendomsundervisningen


Det har inte varit helt lätt att styra tillbaka undervisningen i normala banor igen efter det engagerande filmprojektet. Extra svårt eftersom det är SO och religion. Kristendomen är vad som återstår i detta ämnesblock.

Idag slogs jag av hur oerhört marginaliserad kristendomen är idag. Bara en liten del av eleverna konfirmeras, fyra stycken i min klass. När jag var femton var det nog ingen i klassen som inte gick och läste. Det ingick i vår kultur. Idag är majoriteten av eleverna inte ens döpta i kyrkan. Hur kommer det att se ut om tio år?

"Gud finns ändå inte, varför ska vi läsa om sånt som inte finns" , stönade många elever.
"För att ni ska ha kunskap om att olika religioner har påverkat olika samhällen väldigt mycket, bland annat ", säger jag. "Inte minst vad det gäller lagar och regler".

Efter att en hel del negativism hade brutits ner till neutralitet, hade nittio procent ritat en bild av hur de uppfattade Gud, om det nu ändå fanns en möjlighet att denne fanns. Till uppgiften (som normalt sett är ganska populär) hörde också att ställa en fråga om vad som helst till denne Gud.

Övningen syftar till att få dem att förstå varför människor i alla tider har haft en slags behov av en högre sanning, något som förklarar, skänker mening åt den här gåtfulla och korta vandringen.

tisdagen den 12:e maj 2009

Kabelproblemet

Förutom att det här ser fruktansvärt fult ut, blir det allt knepigare att dammsuga. Hur jag än försöker organisera sladdarna till all ny teknik, blir det fel eftersom sladdarna ska åt olika håll och att olika apparater har sin egen kabellängd, vilket leder till kaos kring el- och grenuttag.
Jag blev glad då IKEA började saluföra en så kallad kabelsamlare och köpte en sådan, bara för att inse att den inte fungerar i praktiken. Därför åkte den med allt annat skräp till Östbergatippen i höstas.

Det ska bli intressant att se hur framtidens lösningar kommer att se ut. Problem är ju till för att lösas, och den som kommer på en simpel lösning som fungerar kommer bli miljardär. Kommer sladdar vara inbyggda i väggarna, eller är batterier lösningen på problemet?

Andra saker som irriterar är alla dessa transformatorer som medföljer det mesta av elektronien idag, tjocka klumpar på kontakterna, samt att sladdar, speciellt handsfreeset till mobiler, gillar att sno sig.

Är det någon av er bloggresenärer som har några tips till mig kring den här frågan är jag ivrig att lyssna.

måndagen den 11:e maj 2009

Glenn Danzig

Med hänsyn till mitt allmäntillstånd blir det ett kort inlägg. Glenn Danzig har alltid varit en underlig figur i rocksammanhang med sin dragning åt det okulta. Här är en av gruppen Danzigs (som jag förövrigt tycker är ojämna) bästa låtar. Jag vill samtidigt passa på att varna känsliga tittare för videon:

söndagen den 10:e maj 2009

Herpes


Inatt slog Herpesen till igen. Det händer runt tio gånger varje år och jag har alltmer börjat se det som ett handikap. Hela mitt allmäntillstånd blir nedtaget, både fysiskt och psykiskt.
Jag läste lite i olika internetkällor om Herpes och bland annat stod där att läsa att viruscellerna slår ut tentakler i nervtrådarna som löper från blåsorna eller såret, likt ett slags rotsystem. Just nu känns det som om det högra ögat är inbäddat i ett sådant här rotssytem, trots att blåsorna börjar komma upp på överläppen (se markeringarna på bilden).
Trots att såren knappt syns är jag matt som under sjukdom; den promenad som jag enkelt går på fyrtio minuterar, från mina föräldrars hus i Överby, till Penningby, tog idag närmare en timme och kändes bara ansträngande och jobbig. Till och med att sitta och skriva det här känns jobbigt.
Rent psykiskt leder Herpesutbrotten till att jag inte har någon lust med någonting, och att jag lätt ger upp. Nyss orkade jag tex inte ens försöka mig på att ta en bättre bild av eländet med kameran.
Om en stund måste jag ändå sätta mig och förbereda morgondagens lektioner.
Ni som vill fördjupa era kunskaper om mitt sjukdomstillstånd kan läsa här. Omkring 30 procent av alla svenskar lider av Herpes.

lördagen den 9:e maj 2009

Dag i Furusund



Idag åkte vi den slingriga vägen över öar och broar till Furusund, eller Halsö, som den historiskt heter.





Furusund är känt som landsställe för bland annat Strindberg och Astrid Lindgren, och miljön påminde faktiskt lite om den i Bröderna Lejonhjärta, med all sin äppelblom och små vackra träbyggnader från en annan tid.




Vi tog en fyrtiofemminuters promenad därute och hade sedan tänkt inta något på Värdshuset, men det visade sig vara stängt så vi fick åka in till Norrtälje istället.

Där kunde vi konstatera att Norrtäljes innerstad är väldigt pitoresk och trevlig, medan omgivningarna ser ut som lager - och industriområden.

fredagen den 8:e maj 2009

Överby, 8 maj


Ännu en vecka närmare sommarlov och vi har åkt tillbaka till Norrtälje. Vi kommer nog vara här en hel del framöver.
Jag noterade att mamma har köpt en ny praktisk vattenkanna.

Just nu startar 3:e perioden i matchen mellan Sverige och Kanada. 3-0 till kanadickerna. Jag tippar att det slutar 6 eller 7-0. Kanada har alltid varit svårslagna, så och ikväll. De är riktigt överlägsna våra svea pojkar, som spelar trubbigt och utan skärpa. Tydligen lyckas vi aldrig med "Den svenska modellen" mot detta mästarlag.
Oj, nu blev det tre ett! Jag måste in och titta igen.

PS. Vi får sjunga den här låten inför bronsstriden på söndag:

torsdagen den 7:e maj 2009

Lön för mödan



Har jobbat intensivt med filmproduktion i klasserna 7a och 7b, och idag blev processen , som började med att jag läste igenom en lärarhandledning under påsklovet, färdig.
I tre veckor har vi sedan arbetat intensivt med att lära oss klassisk dramaturgi: vad är en protagonist, antagonist, konflikt, upptrappning, fördjupning och upplösning. Eleverna har skrivit manus, ändrat, skrivit om. I måndags kom filmlärare från Fanzingo till skolan och hjälpte till med att förverkliga ideérna.

Det har varit en hel del konflikter under resans gång, men projektet har rotts iland. Filmerna- åtta stycken! har blivit över förväntan bra, och visades upp på skolans Öppet hus idag. Eleverna (som förövrigt är galanta som skådespelare) var uppfyllda av stolthet. Alla är imponerade. Enligt utvärderingen är de ovanligt nöjda med det här arbetsområdet. Några elever har sagt att det här är det roligaste de någonsin gjort i skolan.

Jag kom hem lagom till matchen, lekte en stund med Märta, och rostade sedan lite solrosfrön.

Imorgon är det studiedag och jag ska ha min nya Motorheadtröja på lärarkonferensen, som kommer att handla om utvärdering. Tack BP för tipset om var de går att få tag på!


Sverige till semifinal!







onsdagen den 6:e maj 2009

Täcka Udden


Ikväll, då jag egentligen inte har något speciellt på hjärtat, tänkte jag dela med mig av lite tankar från en promenad häromkvällen. Jag gillar Djurgården, vilken årstid det än är. Att gå runt Djurgården är ungefär en mil, en perfekt promenad. Nästan längst ut på ön ligger Wallenbergs repressentationsvilla "Täcka udden". Jag har aldrig slutat att både förundras och fascineras över den makt denna "borg" utstrålar. Makt som härrör från pengar som började genereras efter att André Oscar Wallenberg 1856 grundade Stockholms Enskilda Bank. Här kan vi verkligen snacka om personer med reellt inflytande över Sverige.



Runt omkring de spetsiga staketet registrerar övervakningkameror ägorna. Jag finns förmodligen med på datafil där jag går runt och fotograferar fastigeten som en misstänkt terrorist.


Den som har har ett passerkort och portkoden tar sig genom grinden.


Jag grunnar nu lite på vad man skulle kunna tänkas få betala för det här palatset. Skulle 100 miljoner räcka?

tisdagen den 5:e maj 2009

Skivrea


Idag bestämde jag mig för att införskaffa några av Joakim Thåströms och Annika Norlins verk. Det är skivor jag har lyssnat på genom att först ladda ner dem (innan den första april.) Nu kände jag att jag vill ha dem. Jag vet inte hur mycket artisterna får per försåld skiva, men antar att de giriga skivbolagen nog tar nästintill allt. Jag blev dock glatt förvånad vid upptäckten att flera av plattorna var på rea. Eftersom Hello Saferides skivor har några år på nacken blev de väldigt billiga. Thåströms "Kärlek är för dom" var dock fullpris, och det innebär 149 kr, istället för 189 på Åhlens. Hittade också som ni ser PJ Harveys mästerverk "White Chalk" för 79 kr. Sex skivor för 559 kr är precis vad jag vill betala. Hälften till artisten, en fjärdedel till skivbolaget, och en fjärdedel för distribution vore väl en ganska rättvis ordning?

måndagen den 4:e maj 2009

Deffningen har startat


Sent inlägg ikväll. Har varit ute och gått med Märta, och jag kan konstatera att nu deffas (definieras) det nere längs norra Hammarbyhamnens promenadstråk. Killar och tjejer som har pumpat i gymmen från september till nu, kört proteinpreparat varvat med högkolhydratkost och kanske en och annan Ryss 5:a för att bygga största biceps- triceps- mage- lår -stjärt. Nu är de ute och fettförbränner genom powerwalking, med eller utan stavar. Allt för att kunna kasta av sig linnen och träda fram på stränderna med gyllenbruna sexpack. Är jag avundsjuk? Jo, det är klart. Vilken man vill inte ha en sådan här kropp? Men jag är som vanligt inte beredd att offra det som krävs, och då får jag också se ut som jag gör till sommaren.





Idealisk kost vid deffning är mängder av kolhydrater och proteiner men inget fett. På bilden tonfiskröra och nyttig fullkornspasta, morotsstavar och lite vitkål.

söndagen den 3:e maj 2009

Javisst gör det ont...




Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger...

(Karin Boye)

Själv känner jag mig tämligen befriad från den typen av smärta just denna vår, men kom att tänka på Karin Boyes fantastiska dikt, då vi tog en promenad längs den gamla tysta Stockholmsvägen.
Vi kunde konstatera att det håller på och spricka ut överallt och snart ser landskapet helt annorlunda ut.

En obegripligt hektisk arbetsvecka väntar, och jag måste upp halv sex i morgon bitti. Kanske handlar dikten ändå om mig och de arbetsknoppar som ska spricka.




lördagen den 2:e maj 2009

Merchandise och identitet


I förrgår kom Missantrop hem ifrån Thailand.
"Är det något du vill att jag ska köpa med hem?" undrade hon i ett sms från Bangkok i början av veckan.
" Tja ", sa jag: " Några rock n roll t-shirts, kanske"
Och så kom hon hem med Sex Pistols och Ramones- tröjor.
En gammal vän till mig sa i höstas (när jag hade köpt Hanoi Rocks-jackan på bilden bredvid) att han tyckte att jag var märklig som plötsligt har börjat gå omkring i merchandise när jag aldrig har gjort det tidigare. Jag tänkte efter på det han hade sagt och det stämde. Jag har aldrig tidigare i mitt liv, inte ens på punktiden gillat att gå omkring med reklam för någonting. Numer känns det alltmer naturligt och jag grunnar på varför. Ett krampaktigt kvarhållande av min gamla identitet, innan jag på heltid börjar med lärarklädsel, ljus skjorta och beige KD-byxor?


Idag hade jag den här Sex Pistolskreationen när jag kom till en bjudning med mina föräldrar och deras vänner. Pappa frågade varför jag hade den på och jag svarade att jag ville göra reklam för Pistols.
"Men behöver dom det, dom är väl döda?"
"Nej, det är bara en som är död", sa jag pubertalt.