tisdag 30 juni 2009

Pitbulls igen


Igår hände det igen i Stockholm, för vilken gång i ordningen är oklart. Men nu var det i Blackeberg. Kamphundar av rasen Pitbull gick till attack mot oskyldiga människor som bets i "bål och ben" så att de fick föras med ambulans till sjukhus. Expressen skriver att kamphundarna fick avlivas på plats av polisen och att ägaren - som inte haft hundarna kopplade- eventuellt gjort sig skyldig till "vållande till kroppsskada".
Man kan ju fråga sig hur det blir med den själsliga skadan. Det måste ju vara en skräck som sitter i för resten av livet.

Häromveckan träffade jag på en gammal arbetskamrat som var ute och gick med sina barn i Vita Bergsparken. Det yngsta låg i ännu i vagn. Han var rasande efter att hans barn nästan blivit biten av en kamphund som höll på att slita sig från sin ägare, en tjej i trettonårsåldern. Nu känner han sig snart tvungen att gå beväpnad med ett baseballträ när han ska ut med barnen! Var och varannan hund på stadens gator är en kamphund, som blivit någon slags statusleksak som föräldrar köper till sina tonåringar.

Det är förbjudet att gå runt med kniv och pistol, varför ska då folk få vara beväpnade med hundar? Som jag sagt någon gång tidigare. Jag möter hellre en varg än ett sådant här monster på gatan.

måndag 29 juni 2009

R.I.P Jacko


I fredags morse nåddes vi av nyheten att Michael Jackson är död. Vi satt och åt frukost i ett gammalt bondekök i Leksand och vår värdinna (som redan hade varit vaken i ett par timmar) undrade om vi var redo för dagens stora nyhet.
"Berätta!", sa jag.
" Michael Jackson dog igår kväll." sa hon.
" Oj!" sa jag medan Jacksons vanställda plastikopererade ansikte passerade för min inre syn. Inte ens syrgastälten förmådde att hålla honom vid liv längre än i dryga femtio år. Eftersom Michael Jackson aldrig har betytt något speciellt för mig vare sig som musiker eller artist, kände jag inte direkt någon sorg. Däremot tänkte jag på att många säkert kommer att bli väldigt ledsna nu.
När vi sen bilade ner till Stockholm återkom nyheten hela tiden i P1:s sändningar: "The King of Pop är död"
Jag hörde gråtande unga fans och popkritiker och artister uttala sig i radio om hans storhet.
Plötsligt hade alla pedofilanklagelser Jackson jagats för liksom hamnat lite i skymundan. Jackson som känsligt offer för media var en mer passande vinkling.
Idag på löpsedlarna skriver Aftonbladet redan om obduktionsrapporterna som avslöjar att Michaels kropp var helt slut. Egentligen hade han peruk, och var helt utan näsben.

Jag kan inte tycka annat än att det måste vara ganska skönt för Jacko att äntligen få somna in. Han verkar så länge ha varit plågad, av medier, rykten, anklagelser, och inte minst - av sig själv och den värld av yta han verkade i.

fredag 26 juni 2009

Tillbaka i Stockholm




Så var vi tillbaka efter sejouren i de norra delarna av Sverige. Det kändes som om vi hade varit borta från lägenheten i en månad: vattenlåset i badrummet hade dunstat och efterlämnat en skarp bdt - avloppslukt. Det låg en hög post innanför ytterdörren från olika myndigheter, institutioner och organisationer som vill ha våra pengar. Men också ett tackkort från min guddotter Elsa, som nyligen tagit studenten. Jag får numer väldigt sällan post med handskrivna kuvert.

Jag hade längtat hem lite mot slutet, att få återgå lite till normala vanor, sova i egen säng hemma, och inte vara hänvisad till andras hem. På Skånegatan var det folktomt, inga som helst problem att hitta en parkeringsplats just utanför porten. Tystnad i huset, inga uppbokade tider i tvättstugan. Tänk om det bara kunde bo några få familjer i den här fastigheten som rymmer trettio lägenheter, tänkte jag. En familj/hyresgäst på varje våningsplan kunde vara lagom. Varför kan inte Södermalm få bli en glesbyggd med max 5000 innevånare?

Något jag upptäckte när jag var uppe i Norrland var hur mycket jag fortfarande gillar Västerbotten. Det pågår ju en ganska stor utflyttning av folk (speciellt kvinnor) från glesbygden och då blir husen extremt billiga. Några av mina vänner däruppe har gett ynka 55 ooo kr för en villa från 1950-talet strax utanför Boliden. Eftersom de har arbeten som de kan försörja sig på att göra hemifrån har de knappt några levnadsomkostnader utöver mat och att värma upp huset. De har därför gått ner ordentlig i arbetstid och kan leva gott på att jobba några dagar i veckan.



Kyoman och jag tittar med förundran på någonting...








De visade mig andra hus i trakten som sålts obegripligt billigt. Vad sägs om det här femlägenhetshyreshuset vid Finnforsen (som är Skellefteå kommuns största vattenkraftverk)? Det gick för 24 000!!! på auktion för några veckor sedan.

torsdag 18 juni 2009

Norrland igen






Strax utanför Älvkarleby (Gävle) upptäckte vi att det bara var 3 liter Etanol kvar i tanken. Man blir lätt lurad av bensinmätaren eftersom det går åt mer Etanol än om man kör på bensin.
Den närmsta macken låg vid Dragon Gate som får en att känna sig som om man vore i Kina.
















Hela den gigantiska allt-i-allo- anläggning tycktes nedstängd. Har den gått i konkurs? Läs mer om Dragon gate här













Så fantastiskt mäktigt! Synd att inte kameran förmår att förmedla känslan.










Här har jag inte kört på ett antal år.

Högakustenbron är en hängbro över Ångermanälven mellan Kramfors och Härnösands kommuner, i Ådalen nära Ångermanälvens mynning vid Höga kusten. (Wikipedia)

onsdag 17 juni 2009

Flyttgubbe

Idag hjälpte jag till som flyttgubbe. En vän behövde hjälp och vi var tio stycken som bar. Därför gick det ganska fort att tömma och fylla två bostäder.

Ett tag på 80-talet jobbade jag mycket som flyttgubbe. Man fick en femhundring i handen för en dag vilket var ganska bra betalt. Hade jag blivit skadad på något sätt hade det däremot inte varit så kul.





Man samlar på sig mycket, och skaffar en hel del nytt genom åren, var en tanke jag bar med mig efter flytten.

tisdag 16 juni 2009

Island


I morse, när jag nyvaken tittade på termometern som visade 10 grader Celsius kom jag att tänka på Keflavik.
1991, när jag var på väg hem till Sverige efter en längre vistelse i New York gjorde planet en lång mellanlandning i Keflavik. I New York graserade en värmebölja med mellan 40-45 grader, dag efter dag, vecka efter vecka. Nu var det juli, och New Yorkarna pratade oroligt om något allvarligt fel på klimatet. Aldrig regn, bara stark och het sol, och värmevågor vibrerande över den mjuka asfalten. I Harlem och Alphabet City vred gangstagängen igång vattenbrunnarna så att kallvattnet sprutade ut över gatorna i kraftiga strålar.
Bredvid mig i min rökarsstol på jumbojeten på väg tillbaka mot Skandinavien (jag tror att runt 30 procent av oss svenskar änu var rökare vid den här tiden) satt en amerikanska, vi kan kalla henne Diane. Vi drack ett antal reguljärflygglas vin ihop och tände nya cigaretter. I min taxfreepåse låg förmodligen minst en limpa Marlboro.
Diane tyckte att det på sätt och vis skulle bli skönt att komma från USA. Där var det alltför varmt, medan det på Island aldrig kunde bli mer än 15 plusgrader. Kunde det inte finnas något mellanting? Sverige, sa jag, där är allt lagom.
Dianes destination var Reykavik dit hon flyttat med sin man några år tidigare. Han jobbade för flyget, men jag minns givetvis inte med vad. Nu hade hon varit och hälsat på släkten i USA, och det var med blandade känslor hon åkte tillbaka till denna gudsförgätna plats. Vännerna på Island var få och hon förstod sig inte riktigt på kulturen. Folk var karga och fåordiga ja, ungefär som gamla vikingar.
När planet slog genom molntäcket för landning, häpnade jag av hur oerhört ödsligt allt såg ut från luften, sten, sten, och åter sten i mörkt grått och brunt. Hur kunde något växa i detta månlandskap?
Jag och Diane skiljdes vid exiten, hon skulle till bagageutlämningen och jag till transithallen. Vi gav varandra en kram, hade pratat i fem, sex timmar och avslutat med att växla adresser. Sådana adresser som så sällan kommer att användas, men i alla fall, utifall. Hon gick mot utgången och jag satte mig i kafeterian. Luften luktade främmande. Jag tittade på en stor termometer som visade utomhustemperaturen. Det var elva varmgrader, fyra grader från maxtemperatur.





De lite konstiga bulliga husen är karaktäristiska för Reykaviks bebyggelse. Påminner lite om Malmberget, tycker jag.

lördag 13 juni 2009

Sorti


På senare tid har jag tvingats inse att bloggandet tar för mycket tid och kraft. Ett inlägg varje dag i resten av livet, som min målsättning var då jag startade, kommer inte att hålla.

Känner mig nu ganska sliten, och har därför bestämt att inte ställa kravet på mig själv att uppdatera dagligen längre. Mycket annat måste förövrigt produceras i textväg de närmsta dagarna innan jag går på sommarlov.

Om några dagar sticker vi upp till Umeå, Skellefteå, Vilhelmina och slutligen Leksand på en liten släkt - och vänturné. Heléne och jag planerar också att även i år ta en seglats i världens vackraste skärgård, den stockholmska. Vi får se hur det kommer att gå med lilla Märta.

På återseende, kära bloggläsare!

fredag 12 juni 2009

Ett gigantiskt lånebibliotek

För några månader sen fick jag Spotify av en av mina elever. Spotify är ett fantastiskt program. Man skriver in en låt eller artist man vill lyssna på, och sen söker programmet upp det man vill höra. Det får CD- formatet att kännas ännu mer antikt. Tjänsten är gratis om man var tionde låt kan tänka sig att höra en reklamsnutt. Reklamen kan vara annan näraliggande musik, som den man lyssnar på. Ikväll går Ufo på i bakgrunden, låt efter låt till jag knackar in något annat. Ufo lyssnade jag mycket på i tolv trettonårsålern, ett engelskt, ganska melodiöst hårdrockband.
Det knepiga med Spotify, om man vill ha det gratis, är att man måste få en inbjudan. Annars är det bara att gå in på Spotifys hemsida och beställa det för hundra kronor i månaden. Då slipper man reklamen.

torsdag 11 juni 2009

Felon


Ibland överrumplas man av att det som verkar vara en lågbudgetproduktion (med med mestades okända skådisar) kan vara riktigt spännande. Så skedde i kväll. Jag har alltid varit svag för amerikanska fängelsefilmer med slagsmål och uppgörelser mellan interner.

I den här filmen hamnar en vanlig snäll familjefar ,som försökt försvara sin familj vid ett inbrott i ett oerhört brutalt fängelse med nazistgäng. Där tvingas han för sin överlevnad in i gängvärldens och plitarnas brutalitet. Filmen slutar lyckligt vilket jag blev lättad av.

Nu kan jag sova gott i natt.

onsdag 10 juni 2009

Hans Gunnarsson


En författare jag helt har missat är Hans Gunnarsson. Jag hörde i ett radioprogram för några veckor sen om en nyutgiven bok som heter Albatross. Den verkade intressant och jag slog upp den på Bokus (där jag brukar handla pocketböcker) hemsida. Läste lite om andra böcker som Gunnarsson skrivit och hittade där en recension på bla den här som heter Februari.
Jag fick snabbt ihop en betällning på fem olika titlar som kom en vecka senare fraktfritt. Februari tog jag mig igenom på några timmar. Den är skriven på ett ganska korthugget sätt, lite påminnande om en modern Per Gunnar Evander.
Februari består av två berättelser och beskriver en ganska grå medelsvensson - tillvaro - med enkla glädjeämnen och tillkortakommanden. Huvud - och bipersoner är vanliga svenskar i ett grått Sverige. Det som är unikt med dem är egentligen hur de skildras, närgånget, intimt och osminkat. Gunnarsson drar sig inte för att ingående beskriva folks toalettbesök och matvanor och vardagshygien så att man som läsare verkligen ser det framför sig. Det sticker helt klart ut i samtidsprosan. Han lyckas också skapa dramatik och spänning i till synes meningslösa vardagssituationer. Jag ska inte berätta mer. Köp den direkt för 30 kr inklusive frakt och läs!

Nu har jag börjat läsa den för några år sedan så omdiskuterade Bitterfittan av Maria Sveland och den verkar också lovande. En feministisk bibel har den i vart fall blivit. Vi får se vad den har att ge.

tisdag 9 juni 2009

Lärares arbetstider


Två gamla vänner möts på gatan. Den ene är mörk den andre ljus.
"Ge mig tre anledningar att bli lärare" , säger den mörke.
"Vad kan det vara?" Den ljusa står som ett frågetecken.
" Tänk efter!"
Plötsligt skiner minnets sol upp den ljuses ansikte:
" Självklart - juni, juli, augusti!"
"Just det", säger den mörke.

Det där trevliga talessättet hörde man mycket fram till mitten av 1980-talet. Men sen verkar det ha försvunnit. I vintras påmindes jag dock om det igen hos min frisör, då en pensionär frågade mig om min sysselsättning.

Då slogs jag av att det där "juni-juli-augusti" långtifrån stämmer. Själv går jag på semester den 16 juni, och börjar sen den 11 augusti. Sju veckors semester kan tyckas mycket, men få känner till att lärare, när vi nu jobbar, har 45 - timmars arbetsvecka. Vi arbetar mycket på kvällar, helger och lov.

Men nya arbetsuppgifter tillkommer ständigt. Skolverket älskar papper. Sedan några år har dokumentationsutvecklingen (som tidigare tvingades på sjukvården) även drabbat skolsektorn. Allt ska dokumenteras, finnas på papper, omdömen, IUP:er, utvärderingar...Kvaliteten i verksamheten ska gå att snabbt säkerställa med denna statistik.


Nej, nu ska jag ta en dusch och prova några sommarkostymer inför morgondagen.

måndag 8 juni 2009

En bra version

av Mad World...

söndag 7 juni 2009

Miljöpartiet de gröna


Idag tog jag mig matt ut i stickande solsken. Tur att det bara vara 50 meter ner till vallokalen i Sofiaskolan.

" Vi ska inte förgifta den jord vi lever av", sa en gång en gammal indiantänkare. Ett ganska enkelt och logiskt budskap kan tyckas, som ändå är enormt svårt att efterleva i tider då konsumtion och rovdriftigt vinsttänkande blivit till religion. Vår civilisation gräver kommande generationers grav.
Eftersom miljön är den i särklass viktigaste frågan väljer jag att stödja det enda parti som sätter denna ödesfråga i absolut centrum.
En helt orimlig hållning till miljöhotet har KD. Deras två viktigaste frågor på agendan är "Trygghet" som a.) innebär att Sverige får tillbaka de restriktiva införselkvoterna för alkohol som gällde före medlemskapet i EU, b.) ska verka för att varna andra europeer för det svenska snuset. Alkohol och snus står alltså långt över den globala uppvärmningen som viktiga frågor för detta parti. Absurt!

Såhär skriver Miljöpartiet om den politik de vill bedriva i EU:
Det behövs en ny investeringsplan - A Green New Deal- som ger framtidstro, nya jobb och ett Europa som tar klimatansvar. Stora investeringar ska göras i järnvägar, kollektivtrafik, vindkraftparker, solkraft, biobränslen och energieffektivisering, istället för en gammeldags kolkraft och kärnkraft.

Jag kryssade på journalisten, och författaren Isabella Lövin eftersom jag hörde henne i en intervju om boken "Tyst hav" och tycker att hon verkar vettig.

lördag 6 juni 2009

Sängliggande


Idag när jag vaknade alltför tidigt var halsen ett öppet svidande sår. Kroppen kändes som en grekdunkad bläckfisk. Jag mådde uruselt. Snabbt stoppade jag i mig en dubbelalvedon som tog ner febern. Det har blivit två till av den sorten, (max fyra per dygn är tillåtet, annars riskerar levern att rasa ihop).
Sedan i morse har jag sålunda legat nerbäddad, sovit en del och efter bästa förmåga underhållit Märta.
Jag minns hur jobbigt det var att vara ensam förälder då Missantrop var liten och jag var sjuk. Men då var det bara att bita ihop. Någon måste byta blöjor och serva med mat och lek.
Tur att det finns underhållning hemma. Vi tittar på film från sängen, och har betat av del 2 av Copollas mästerverk "Gudfadern", medan Märta arbetar i sitt babygym. Ikväll väntar 3:an.

fredag 5 juni 2009

Skolutflykt


Idag var vi ute på Lida med 7 orna. Lida är ett friluftsområde som kan vara perfekt att vara på med ungdomar om det är bra väder. Vår utflyktsdag var planerad sen länge och nu chansade vi ändå och höll tummarna för att det åtminstone inte skulle regna. SMHI:s internettjänst har visat på uppehåll fram till imorse då det var ett regnmoln på prognosbilden.
I ett brev till föräldrarna hade vi betonat att varma kläder och klädesombyte var viktigt. Ändå var det många som inte hade mer än t-shirt och tunn munkjacka vid pendeln. Det flesta hade redan sökt skydd mot kylan inne i vänthallen, och klagandet på vädret hade redan börjat. När bussen stannade på Lida slängde sig flera av just dessa elever direkt i det tiogradiga vattnet i sjön för att en stund senare sitta och huttra och ha åsikter om att vårt resmål var allt annat än bra.
Kraven att få åka hem blev allt ihärdigare och redan efter en och en halv timme fick vi låta en klunga på femton personer åka hem. Eftersom nästa buss skulle gå tillbaka först två timmar senare, och en hel del inte hade egna åkkort, hade vi inget annat val än att en av oss lärare också åkte med dem.

Vi som var kvar och som hade tagit med oss varma kläder hade dock trevligt, vi gjorde en värmande eld, grillade och spelade brännboll.

Framåt eftermiddagen började jag själv känna mig förkyld. Halsen har svullnat igen och jag har fått skruva korken av Echinacea-flaskan, som jag inte nyttjat sedan i februari under sportlovet. Echinacea är mig veterligen det enda som fungerar om man tar det i tid, innan förkylningen har fått för starkt grepp om en.

torsdag 4 juni 2009

Valkampanj


Läste en artikel för några veckor sedan om den här bilden. Den påstods vara kraftigt manipulerad i i Photoshop för att försköna ansiktena på socialdemokraternas två toppar inför EU-valet.

Håller med om att de ser konstiga ut, någonstans i redigeringen av Mona Sahlin har de lyckats ta bort hennes personliga utstrålning så att hon inte riktigt är likt sig själv. Plastig är nog rätta ordet. Kan något sådant resultera i fler sosseröster?

Socialdemokraterna ska ju stå för jordnära naturlighet. Själv föredrar jag Monas mänskliga utseende, med de skavanker som eventuellt kan finnas. På bilden ser hon mer ut som en västtysk tandläkare .

onsdag 3 juni 2009

Spökerier?

Två gånger de senaste veckorna har böcker rasat ner från hyllan på bilden, av okänd anledning. Eftersom jag sover under hyllan har jag varit nogrann med att böckerna ska stå in mot väggen. Men det räcker inte. I förra veckan när jag lekte med Märta i dubbelsängen, föll en ganska tung pjäs med en duns ner på madrassen. Helt av egen kraft har den alltså tagit sig över kanten och rasat ner.

I natt 3.35, vaknade vi av ett brak i köket och ljudet av krossat glas. Heléne gick upp och kunde konstatera att nu var det köksklockan som hade hoppat av spiken (som den alltid hängt i på väggen) och slagit i golvet.

Det krossade glaset låg samlat i en oval ring under klockan i tusen bitar. Jag inspekterade spiken, min första tanke var att den måste ha böjt sig nedåt och att det var därför uret hade fallit. Men spiken var intakt och uppåtpekande, liksom metallfästet bakpå klockan. Det gav mig gåshud. Konstruktionen vid fästet, i vilken klockan hänger vilande, hade enligt mina beräkningar krävt en jordbävningskraftig smäll för att kunna "hoppa av" spiken som dessutom har ett ganska brett huvud.
Vi hade riktigt svårt för att somna om efter det inträffade och låg länge och lyssnade efter ljud.
Är det dags att ta hit en av Malin Berghagens konsulter, som kan berätta för oss vad som händer här?

Det har varit flera andra incidenter i lägenheten tidigare som både jag och Mischa har fått bevitta. Men nu är det ett par år sen. Vad vill spökena?

tisdag 2 juni 2009

Landsbygdens avfolkning

När jag bodde på Fårö förra året trivdes jag så bra att jag började kolla på huspriser. Varför inte flytta hit, tänkte jag. Men så insåg jag att jag inte skulle ha råd. Det är svårt att få ett litet torp under 2 miljoner, och situationen har blivit sådan för de bosatta och infödda att de inte själva har råd att bo kvar på Fårö. En åttiofemårig bonde jag brukade prata med berättade för mig att utvecklingen på Fårö blivit bedrövlig. Ön håller succesivt på att avfolkas på bofasta.

Eftersom de flesta bofasta har ägnat sig åt jordbruk i generationer skapar de nu skenande huspriserna problem. Förr i tiden brukade något av barnen, som hade handlag med lantbruk ta över föräldrarnas gårdar och fortsätta driva verksamheten. Lantegendomarna gick i arv inom familjerna. Det var inte omöjligt för den som tog över, att köpa ut de andra syskonen. Men de tiderna är slut nu. Sedan Fårö, bla genom Ingmar Bergman, och sosseeliten blev känt, har priserna skjutit i höjden. Det blir sällan tal om att någon av barnen har möjlighet och stanna kvar och fortsätta bedriva jordbruk. Alla barn vill givetvis åt sin del av kakan och lantbruksegendomar säljs ut till rika stockholmare. Eftersom dessa stockholmare bara är intresserade av att vara på Fårö under de ljuvliga sommarmånaderna släcks allt fler ljus och lyktor i Fårögårdarna på höstar och vintrar. De tidigare bofasta söker sig ner till Visbytrakterna för sin utkomst, eller till Stockholm. Fåröskolan är sedan länge stängd och nu väntar Fårösundsskolan på sin nedläggning.
Kvar blir några få åldrade bönder, och ICA-handlaren som än så länge härdar ut med inkomsterna från Stockholmspensionärerna. Jag har för mig att det finns 400 bofasta på ön, men antalet minskar stadigt.

I DN idag läste jag en artikel om att det byggs alltför lite lägenheter i Stockholm. Jag kom då att tänka på att de som ska bo i dessa lägenheter är folk inflyttat från tex Fårö och Gotland. Det är här det finns jobb och möjligheter att försörja sig under vinterhalvåret.

måndag 1 juni 2009

Måndagssång

Sommarlovet närmar sig med stormsteg. Idag satte jag betygen på åttorna. Det är inte helt lätt när man ska göra en bedömning som sträcker sig över hela terminen. Imorgon väntar betygssamtal med en och en.
Om lite drygt en vecka är det över, men många elever har redan mentalt tagit lov, och tycker att det är jättekonstigt, nästan overkligt att vi måste läsa om Kristendomen såhär sent på termin.
"Alla andra lärare gör bara roliga saker nu med eleverna", sa en tjej idag.
" Det där är inte sant", kontrade jag.
"Alla knyter ihop säckar just nu."
"Knyter ihop säckar?".


Tänker på flygplanskraschen. En tragedi för alla som blir berörda. Men förvånas också hur oerhört det är, att av alla hundratusentals stora flighter varje år, slutar bara några enstaka i katastrofer.