fredag 15 maj 2009

Sweet Soul Sister

Jag minns när jag en dag, det måste ha varit 1989 eller 90, slog på TV:n och fick se videon till " Sweet Soul Sister" Jag minns att jag redan då hade en skiva med The Cult i min ägo. Jag tyckte att de var ganska bra, men ändå långt från favoriter. Nu hade något hänt. De hade gjort ett oerhört bra album, där Sweet Soul Sister bara var en av ett tiotal enormt bra låt! The Cult hade plötsligt fått en del av Led Zeppelins tyngd, samtididigt som de hade behållt sina new wave influenser.

Jag minns att jag var fattig vid den här tiden och läste litteraturvetenskap bara för att det var spännande och att det skulle vara bra för min planerade författarkarriär. Jag satt och hängde över dammiga och inte alltid så roliga skönlitterära verk och tidskriftsluntor och fick använda en alltför stor del av studielånet till kurslitteratur.
Jag skaffade dock ganska snabbt fram resurser till Sonic Tempel, som The Cults mästerverk heter.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Cult, dom hade jag nästan glömt bort, håller med, otroligt bra

tenderbeat sa...

Sonic temple var deras mästerverk. instämmer. låt efter låt är helt knäckande bra.
tyvärr har jag slarvat bort kassetten så det blir väl pb igen:)

tenderbeat sa...

lite minnen:
the cult förband till Aerosmith på Isstadion 89. sångaren var arg, ljudet för högt, men jesus vad dom spelade skiten ur Aerosmith på sin korta halvtimme:)
roskilde 87 - the cult på stora scenen söndag kl 18. 50 000 bakfulla rockers och jag kan säga att jag vaknade till liv när dom började. tyvärr hade inte sonic temple släppts då, men helt ok var det.
den sista jag köpte var Ceremony 92som har några bra stänkare. t ex Wild hearted son som finns på you tube.
efter den skivan tynade de bort. trummisen matt sorum hade värvats till Guns roses efter Sonic temple skivan efter att Slash sett dom i LA och blivit knäckt av hur bra dom var, han tog därför deras trummis...:)

Anonym sa...

Minns att vi gick när Aerosmith började.../BP

tenderbeat sa...

Ett twittersvar: Kärleken är för dom är ok, men som album var tyvärr Skebokvarnsvägen 209 klart bättre.
Ska jag vara ärlig så är det bara ett fåtal låtar jag lyssnar på från Kärlek är för dom:
Långt bort härifrån - makalöst bra om hur gamla vänner försvinner.
Kärlek är för dom - texten och duetten med Anna Ternheim säger allt. Grymt bra.

Coverlåtarna (2 st) är ju bra men det är ju inte hans egna.
Över sundet är ok men korkad text. Vill han säga så mycket till ett ex, va fan, ring eller maila henne istället för att skicka en vän:) Dylans "If you see her, say hello" är klart smartare, eftersom det enda Dylan vill är ett enkelt "Hello" från honom......

Tomas Carneheim sa...

Har du aldrig bett en vän hälsa en annan vän någonting? Ofta kan det vara så att det kanske helt enkelt inte är rätt läge att ringa eller chatta, eller vad det nu kan vara för fråga om för komunikation ;-D

Sedan får jag det bara till en cover på plattan, alltså, Dylan/Dageby. Är det Den druckne matrosen du syftar till så har Thåström skrivit musiken.

Skickade efter plattan från Ginza häromveckan och jag föredrar alltid att lyssna på musik i min stereoanläggning från 1977. Håller inte alls med om att Skebokvarnsvägen var bättre. Även om den också är bra.

tenderbeat sa...

Ja med musik och vad man tycker är det alltid svårt. Eller lätt:) Vi tycker olika, thats it.
2 covers är det på Kärlek är för dom. Förutom Nationalteaterns Dylan översättning (Totta Näslund på sång) så är Matrosen en Dan Andersson.
Över sundet - ja du verkar inte ha begripit att det är ett kvinnligt ex han sjunger om. Är det inte läge att maila eller ringa, så är det så...Jag menar bara att texten är urkorkad. Vill han säga så mycket till henne, kanske han borde skicka ett brev, istället för en kompis.......Du fattar nog...

Anonym sa...

Matrosen är en Dan Andersson-dikt tonsatt av Thåström, Ingen cover. Över sundetdiskussionen fattar jag inte. Varför är det en korkad text - "vännen" kan lika gärna vara han själv, det är ju bara en sång där han uttrycker sin kärlek till en vän/ex. Och det har väl skrivits tusen miljoner låtar om kärlek just därför att man kanske inte är den karraktären som skriver brev, ringer eller mailar. Det är väl det uttrycksformen musik handlar om, eller? Thåström har ju dessutom aldrig velat förklara vad hans texter egentligen handlar om. Vännen kanske är själva plattan. /BP