söndag 3 maj 2009

Javisst gör det ont...




Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger...

(Karin Boye)

Själv känner jag mig tämligen befriad från den typen av smärta just denna vår, men kom att tänka på Karin Boyes fantastiska dikt, då vi tog en promenad längs den gamla tysta Stockholmsvägen.
Vi kunde konstatera att det håller på och spricka ut överallt och snart ser landskapet helt annorlunda ut.

En obegripligt hektisk arbetsvecka väntar, och jag måste upp halv sex i morgon bitti. Kanske handlar dikten ändå om mig och de arbetsknoppar som ska spricka.




1 kommentar:

Kraka sa...

Det är ju det som är så fantastiskt med poesi att man kan hitta en personlig tolkning...