onsdag 29 april 2009

Olle Ljungström


Det har varit en ovanligt intensiv arbetsvecka. Trots att det bara har gått tre dagar känner jag mig rejält trött. Motstånd från eleverna mot att lära sig viktiga saker är enormt just nu. Många börjar tycka att terminen ska vara över. Men, en dag till så är det helg. Skolveckorna borde inte vara längre en max två dagar vid den här tiden av året. Så jag hade precis som barnen önskat sluta redan vid lunch imorgon. Men så blir det inte till deras förtret:
"Men ge oss ledigt ändå då!"
"Det kan jag inte eftersom jag bara är en soldat som bara lyder order från befälen", sa jag.

Imorgon kväll blir det dock ingen majbrasa för min del. Medans det eldas som bäst i parkerna runtom över stan är jag på Rival och ser Olle Ljungström.

Livet har gått hårt åt Olle, som givit sjukdomen diabetes ett ansikte i Sverige. Men hans hårda livsföring har väl också bidragit ganska rejält till att han är så sliten idag. Jag har hursomhelst följt Olle på hans musikaliska vandring i snart trettio år. Från det att jag blev helt såld på Reeperbahns första platta som artonåring, och såg dem på Universum i Umeå 1981, och var på en efterfest i logen, till att jag har de flesta plattor han gjort solo, (Med undantag för "Tack") och nu ska gå och se honom igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det är länge sen nu, sex sju år sen. Olle har inte spelat så mycket live de senare åren. Fick ett SMS av en kompis som meddelade att Olle kommer att sitta i en rullstol och sjunga imorgon eftersom han brutit båda fötterna. Vi får se. Jag har inte läst några tidningar. Det blir kul att se honom hursomhelst, det finns en del bra låtar på hans senaste platta "Sju", som jag dock inte gillar den stökiga produktionen på. Olle ska spela med Heinz, då blir det som bäst.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Varför tror du han fått diabetes av för mycke festande?

Tomas Carneheim sa...

jag vet inte om jag har skrivit att jag tror det, även om det säkert kan vara så

tenderbeat sa...

Nå, hur var konserten? Jag satt på Rivals balkong till de 18.59 med 2 fans som trots att jag känt dom i 20 år aldrig sagt att de gillat Olle eller Reeperbahn.
För mig är han en gammal hjälte som jag dessutom fått träffa och som ringt upp mig. (90-tal). Tomas, skivan Tack ska du lyssna på, den är riktigt bra. Singeln "Överallt" är sämst på hela skivan, så jag förstår att du missade den. Nå? Hur var det?

Tomas Carneheim sa...

Jag tycker att konserten var oerhört bra. Den bästa jag sett med Olle sedan en spelning han gjorde nere på Dailys i samband med att den första plattan just hade kommit.
Sedan dess har jag sett Olle säkert ett tiotal gånger.
Klart udda spelning eftersom han satt i rullstol, men det blev ju en riktigt kul grej ändå, han skämtade ju rejält och verkade vara i en väldigt bra form förutom två brutna fötter. Mixen av låtar var ju också enorm, liksom ljudet, lät som om det var på skiva, perfekt mixat.
Vad tyckte du själv, som satt på balkongen?

Tomas Carneheim sa...

Jodå jag har hört "Tack", men hade inte råd att köpa den då, minns jag, sen blev det inte av. Håller med om att " de är överallt" är en skräplåt, som olle ändå valde att spela i torsdags. Det var dock den enda låten jag inte tyckte höll.

Anonym sa...

Olle var kanon på Rival. Diabetes är en ganska vanlig åkomma hos alkoholister. /BP