lördag 31 januari 2009

Max






Vi konstaterade idag att vi blir mer och mer Svenssons. Pappa fick till slut rätt då han sa: Med tiden kommer även du att bli en vanlig småborgare.









Vad sägs om att gynna den svenska hamburgerkulturen idag?


















Jag vill äta Max!














-Varsågod, det går bra att beställa!
- Okej, två skrovmål, en Bluecheesedip, en Originaldip, tack!
- Och vad ska det vara att dricka?
- En mineralvatten, och en Cola.
- Citrus eller Naturell på mineralvattnet?
- Citrus.
















132 kr, tack!


















Max har godaste hamburgarna.

fredag 30 januari 2009

Etanolbil

Det har varit en otroligt intensiv vecka. Ska iväg på bilbesiktningen imorgon, och oroas över att de kommer göra nedslag på handbromsen igen, som jag reparerat tre gånger! Jag testade den idag, drog åt bromsen och det gick ändå att köra även om det går mycket trögt. Så var det inte för några veckor sedan.

Att ha en gammal bil är problematiskt. Den har gått 14500 mil vilket inte är så mycket för en 97:a , men nu börjar den kräva mycket renoveringar. Jag vill inte ens tänka på de två senaste årens reparationer. Vi har funderat på att inte ha någon bil. Vi bor ju i Stockholm med någorlunda kommunikationer om man inte ska åka pendeltåg. Men det måste ju jag tyvärr, och då får jag räkna med två och en halv timmes restid tur och retur till skolan - och det är för mycket med den tidsbrist som har uppstått.

Vi vill också kunna ta oss ut till landet, eller göra andra utflykter. Men miljötanken är central. Därför funderar vi på att köpa en begagnad Ford Focus flexifuel, och köra på Etanol, som inte påverkar klimatet. Men en sådan är dyr, runt 120 000 och nu har inkomsterna minskat rejält genom att H är barnledig.

Om vi köper en sådan här begagnad och registrerad innan 2009 slipper vi trängselavgifterna och samvetskvalen, men får dra ner kraftigt på annat. Bilarna är inte snygga nuförtiden, men det förklaras med att en dator som beräknar minsta möjliga luftmotstånde etc har ritat bilen. Den drar också bara 0.65 liter milen i stadskörning vilket får jämföras med Forden som dricker närmare en liter i blandad körning.

torsdag 29 januari 2009

Mick Jagger solo

Mick Jagger har gjort fyra soloplattor av vilka två har varit riktigt bra. "She`s the Boss" och "Wandering Spirit" innehåller låtar som egentligen är bättre än vad Rolling Stones själva förmått komponera sedan början av 1980-talet. Ändå kan jag inte komma ifrån att Mick Jagger känns fattiga utan Keith, Ron och Charlie. Men här lyckas det riktigt bra:

PS. Tänkte på att Stefan Sundström, som ju kallades "Farstas Mick Jagger" på 80-talet, är ganska lik Jagger här.

onsdag 28 januari 2009

Den nya kvinnoidealet

Jag diskuterade med en kollega idag om hur tjejernas roll succesivt kommit att förändras. Vi var överens om att vi har lättare att hantera stökiga killar än stökiga tjejer, och att de stökiga tjejerna numer nästan tagit över killarnas roll i klassrummet.
En nutida bitch är kaxig, sexig och nedlåtande.

Killar kan man i regel hitta en ingång till, hur struliga de än må vara. Annat är det med tjejer som har antagit "bitch"-idealet. För dem blir dialog en slags tävling i att kläcka ur sig oförskämdheter och att bygga upp sitt självförtroende på det. Försoning är lika med nederlag.

Ordet och begreppet "bitch" härstammar enligt Wikipedia från 1400-talets England och har fram till 1980-talet varit ett starkt negativt laddat ord använt kring kvinnor som är otrevliga och aggressiva till sin läggning, en charmlös och bitter satkärring. Under 1980-talet förändrades innebörden genom tv- serien Dynasty.
Idag står begreppet för "Babe in Total Control of Herself" och har kommit att anammas som ett ideal bland unga flickor och kvinnor. Borta är ordets ursprungliga betydelse av "okontollerat otrevlig". I det nya bitchbegreppet kan man använda sig av charm och trevlighet då man har något att vinna på det. I övrigt gör bichigheten intryck och väcker respekt bland jämnåriga. En bitch av idag är en vinnare.


Att hamna i bråk, supa, knarka, bli hysterisk och slåss med poliser är häftigt och röner beundran bland dagens unga tjejer. Det visar att du gör som du vill och inte låter någon sätta sig på dig. Ett slags "Rock n roll - badboy" ideal för tjejer.

tisdag 27 januari 2009

tomt


Den här dagen liknade till det yttre den igår i det att jag åkte direkt från jobbet till H:s förråd. Det var tunga lådor idag, så tunga att man nästan borde ha varit två som bar, men jag är ju en riktig karl, och ber därmed inte om hjälp. Det visade sig vara H:s arbetsmaterial sedan tidigare gymnasiejobb som vägde så fruktansvärt.













I Eugeniatunneln flöt trafiken bra mycket bättre än under gårdagen av någon anledning.











Direkt när jag kom hem lämnade H över M till mig och jag la mig på soffan och pustade ut med lilla M, som också var trött.



Hur står det till, kamrat? (Självporträtt)













Jag är full av beundran för H, som utan att säga mycket har gått igenom två lådor med papper och därtill lyckats med konststycket att göra sig av med 3/4-delar som ska få brinna i evig förgängelse i Östberga i morgon.


Godnatt, kära Bloggvänner!

måndag 26 januari 2009

Fler lådor

Efter att ha rättat åttornas litteraturprov i eftermiddags begav jag mig ut till Solna för att hämta fler lådor. Jag hamnade i en bilkö vid Eugeniatunneln, tusentals bilar ligger och kryper fram på ettan kilometer efter kilometer i denna trafikinfarkt. Det retar mig att Moderaterna inte satsar vägtullsavgifterna på kollektivtrafiken utan istället vill satsa pengarna på utbyggd privatbilism. Vi ska snart byta bil till en som går på Etanol. Kollektivtrafiken ut till jobbet är en katastrof som jag har skrivit om tidigare.





Hej, hur är det med dig?













Äntligen var jag framme vid mitt mål. Fler kartonger. Nu är det bara drygt två lass kvar och sedan är Mäster Simons väg ett minne blott.

söndag 25 januari 2009

Ufo

I morse vaknade jag efter sex timmars sömn och kände den tunga stagnerade energin från all bråte vi rensat upp i under natten. Inte mycket blev kvar av de cirka åtta flyttlådorna vi släpade hit. Nu återstår bara sexton. Det materiella skal som omgivit H:s barn - och ungdoms- gymnasie - och universitetsår ligger nu i containers märkta med "Restavfall" och "Brännbart". Det regnade över Östberga Återvinningsstation där folk (som i meditation) befriade sig från avfall: omoderna möbler, hemmagym, som legat under sängar och samlat damm i åratal, Swivelsweepers, böcker, kläder, datorer, hemelektronik, lp-skivor, trädgrenar, byggmaterial...
Ting som en gång skapat lycka men som nu levt på övertid.

Karen Kingston skriver i sin miljonsäljare "Rensa i röran", att gamla saker som tjänat sitt syfte samlar trög energi och får ens liv att stagnera. Man kan till och med bli allvarligt sjuk. Hon har själv, tre gånger i sitt liv, gjort sig av med precis allt hon äger, varje litet minne och till och med fotografi. Just att kasta sina gamla fotoalbum och böcker ska ge en speciell lättnad; man kan starta om helt på nytt. Ett tips hon ger är, att när man rensar bland saker, ta upp varje sak och tänka: " Älskar jag verkligen den här saken?" Är svaret nej så vet du att du ska göra dig av med den.
Jag gillar verkligen boken. Den hjälpte mig att tänka annorlunda och jag gjorde mig av med, i vart fall hälften av vad jag ägde 2002, och jag har blivit mycket försiktigare med att samla på mig nytt.

Från det ena till det andra: en grupp jag gillade mycket på 70-talet var Ufo:

lördag 24 januari 2009

Prylkaos





Idag vaknade vi ganska tidigt. Iväg till Helenes lägenhet, spacklandes hål i väggarna, imorgon väntar slipning och målning.









Sedan fortsatte det ganska mödosamma röjningsarbetet med tömma vindsförrådet. H lider av samma sjukdom som jag tidigare led av, dvs att ha stora problem med att göra sig av med gamla saker som man inte ens visste fortfarande fanns. Därför har hon genom sina olika flyttar lyckas samla på sig runt sex kvadratmeter förråd av lådor, varav en tredjedel nu måste gås igenom snabbt.
Jag läste en bok som heter "Rensa i röran" och blev relativt frisk.




Vi försöker alltså gå igenom så mycket som möjligt så att jag kan köra
merparten till brasan på Östbergatippen imorgon.










Vi vill naturligtvis att det ska se någorlunda borgerligt ut då vi får besök av Familjen Monique imorgon.

fredag 23 januari 2009

Funderingar kring Bowie


David just efter tandoperationen för tio år sedan.


Ikväll har jag svårt att komma på något att skriva om. Jag märker genast att det handlar om prestation. Jag kollar runt lite på Internet, tänker; ja, det där kan jag skriva om. Men så hejdar jag mig - det blir för banalt, eller för trist, för pretantiöst. Jag hänger inte med i politiken längre. Annat var det när jag slukade ledare och skrev pm för statsvetenskapen och när ekonomisk historia engagerade mig så till den milda grad att jag tänkte läsa upp betygen i matte på Kom Vux för att bli behörig att läsa nationalekonomi. Numer har jag enklare intressen.

Jag vet inte varför, men det här leder mig in på tankar om att det alltid är prestation som har stoppat mina romanprojekt. Jag brinner i två -trehundra sidor. Sen tar det stopp, och det är med känslan av att det här är inte tillräckligt bra för att fortsätta på. Det här blir inte någon ny "Nyår", eller "Plattform" eller..." Amerikansk myt"

Finns det egentligen många genompretatiösa bloggar? Skribenter med enorma krav på sig själva, att prestera en oerhört bra texter var dag? Säkert. För mig är bloggformen attraktiv just för att den är opretantiös och flyktig ungefär som en tanke.

Hursomhelst, då jag kikade runt lite på Internet stötte jag på nytagna bilder av David Bowie. Bowie är en artist jag avgudade fram till punken fick sitt genombrott. Skivorna var mästerverk från start fram till och med Low, det var sällan en dålig låt. Sedan hände något. David blev mainstream med Lets Dance. Jag förlorade intresset. Vad gör Bowie idag? Jag vet inte riktigt. Han sitter väl med sin fotomodellerande fru Imam i ett egenägt kvarter i New York och målar och spelar gitarr. De två miljarderna i aktiefonder och "Bowiebank" växer i lagom takt. Något som slår mig är att han åldrats så kraftigt i utseendet de senaste 10 åren. Jag tror att det satte fart i och med att han, missnöjd med sitt gamla charmiga ojämna tandgarnityr, bytte ut det mot ett amerikanskt, där tänderna alltid förstoras och görs vitare.


David tio år senare
liknar vilken amerikansk genomsnittssenator som helst.



Se där! Jag klarade av att skriva ett inlägg till.

torsdag 22 januari 2009

Broder Daniel

Har svårt att hinna skriva något denna afton. Därför är det med en speciell omsorg och omtanke jag valt en video med ett mycket bra svenskt band som förmodligen inte existerar längre:

onsdag 21 januari 2009

Fårösundsnostalgi

En gammal god vän som bor ute på riktiga bonnvischan, i en liten utflyttat by, Höaröd, några mil utanför Kristianstad, tråkade mig ofta innan jag skulle flytta från Stockholm.
Han sa att jag aldrig skulle klara av att bo ensam på landet en vinter. Mycket riktigt höll jag inte ut på Fårö längre än till den sista februari i fjol. Men det berodde inte på att jag vantrivdes som jag flyttade tillbaka, utan på att pengarna var slut. Hade jag bara fått in fem sex tusen på kontot i månaden hade jag stannat kvar. Jag uppfylls av längtan tillbaka när jag tittar på de här bilderna.




Sista båten över till Fårö. Den nordliga vinden vräker in från Östersjön i sjutton sekundmeter och jag är den enda bilen på färjan som är glashal.



Då var det skönt att komma hem och lägga in en vedklabb i köksspisen, som var den huvudsakliga värmekällan i det gamla stenhuset, vars metertjocka väggar med nöd och näppe stod emot de ständigt isande vindarna.

Publicera inlägg
Fårötorv

tisdag 20 januari 2009

No more Mr. Nice Guy

Oj, oj vad det imponerade på mig som tolvåring då jag första gången hörde denna artist. Han var prästson precis som jag, men lite äldre och tuffare. Jag hade en djup fascination för skräck, läste serien "Kalla kårar" och satt som klistrad framför den svartvita tv-n om somrarna när de visade sommarrysarna, "Mumien", "Frankensteins monster", "Levande begravd" och "Flugan".

Kidde och jag på Konserthustrappan, förmodligen 1974-75. Jag hade köpt en ny pocketkamera.














Det gick rykten om en artist från USA som blev hängd och halshuggen på scen kväll efter kväll, en man som kallades för ett kvinnonamn: Alice Cooper! Det var ju helt sjukt bra!
Jag jobbade som tidningsutdelare av Söderposten som tolvåring och Billion Dollar Babies blev ett av mina första skivor. Mina föräldrar bidrog aldrig med en krona till den här typen av artister, som inte ansågs "uppbyggliga" för en man i min ålder. De köpte istället ett årsmedlemskap i Mälarhöjdens seglarsällskap, (en klubb jag inte besökte en gång). Det var en lika stor miss som att skicka mig till spela klassiskt piano, för den gamla stränga gubben som slog mig på fingrarna när jag spelade fel.

Vid den här tiden vaknade mitt intresse för musik och jag började gå på koserter med Status Quo, The Sweet. Alice Cooper fick jag för första och enda gången hittills se på Grönan 1985 under Wellcome to my Nightmare turnen. Den här musiken håller än idag och just de skivor Alice producerade till och med Wellcome to My Nightmare är mästerverk. No More Mr. Nice Guy är från Billion Dollar Babies, Alice fjärde album.

måndag 19 januari 2009

Otto 70, det är som en dröm!

Idag har siktet från början varit inställt på att ta sig direkt upp till Norrtälje efter jobbet. Pappa fyller nämligen sjuttio och firar hela dagen. När vi kom fram med bussen kl fem såg vi att alla bilar inte fått plats på tomten och en lång rad av röda baklyktor reflekterade längs den gamla Lännavägen. Det är otroligt vilket kontaktnät han har. Huset var tjockt av folk, människor hade kommit och gått under hela dagen, från den första bjudningen som var kl 13.00. Det bjöds på rostbiff och potatissallad, rödvin och mycket mer.

Otroligt att du hunnit bli sjuttio vintrar, käre far!

Den här bilden förestället jubilaren till höger, mamma i mitten och brorsan till vänster.










Speciellt trevlig att träffa denna afton var mammas morbror, Bertil, som förresten, och till min förvåning, är en trogen läsare av min blogg. Bertil har själv alltid gillat att skriva och överaskade min far med att ge honom en bunden och egenkomponerad kriminalnovell med det, för jubilaren passande namnet, "Kyrkoherden".

Märta, jag och Bertil.





Bertil har hunnit bli 88 år, men är pigg och vital som en ung man. Han överväger nu att själv skaffa en blogg, vilken jag ser fram emot att läsa.

söndag 18 januari 2009

Åtaganden


Det är otroligt vad snabbt den här helgen gick. Igår var det Helénes lägenhet och idag är det rättning och dokumentsformalia. Jag tampas just nu med "Åtaganden för 2008-2009".

Det är ett dokument på tio sidor som vi varje år ska skriva. Det handlar om vad jag gör som lärare, allt från Elevmedverkan i undervisningen till ansvar för att alla elever "förstår grundläggande ekologiska sammanhang". Läraruppdraget är väldigt stort. Eftersom jag alltid misstänkt att dokumenten bli en hyllvärmare i arbetsledningen bokhyllor har jag dragit mig å det längsta med att börja författandet för det här läsåret, så länge att jag faktiskt fick en tillsägelse att " Nu måste det in!" Så imorgon kan jag slänga luntan på bordet inne hos Skolledningen.

I bakgrunden har tv-n stått på med mer intressanta saker, som tex Agenda, som handlade om vapenstilleståndet som nu ska råda nere på Västbanken. Och nu startar ett intressant program om USA s extrema skuldsättning, som är lika storslagen som deras natur.


Men ikväll har jag alltså blivit klar efter tre timmar. Hurra!!!

Här följer ett litet smakprov ur "Åtaganden för 2008-2009" :

Ansvar och inflytande - Delaktiga barn och elever

Mål

Alla barn och elever har med stigande ålder ökat inflytande över sitt lärande och det inre arbetet i skolan och fritidshemmet.

Vistaskolans åtagande:

Vi skall på sikt införa ett formativt arbetssätt där eleverna på ett naturligt sätt är delaktiga i sin utbildning.

Mitt åtagande:

Eleverna ska ha inflytande och ta ansvar för det egna lärandet, samt handlingar och miljö. Eleverna ska kunna påverka innehåll och arbetssätt.

· Vad?

- Valmöjligheter vid t.ex. skrivuppgifter.

- Val av område och arbetssätt vid grupparbeten. Väljs demokratiskt inom gruppen.

- Ansvarsområden vid t.ex. städning, matvärdar.

- Individuella utvecklingsplaner utformas tillsammans av elev, förälder, skola.

- Elevutvärderingar och diskussioner efter arbetsområden etc.

- Delaktighet genom klassråd, trivselråd, elevråd, matråd etc.

- Eleverna ska ha god kännedom om vilka krav som ställs på dem.

· Hur?

- Eleverna får utforma egna arbetsuppgifter.

- Eleverna disponerar arbetsämne utifrån egna behov och intressen.

- Eget val av fördjupningsuppgifter inom det arbetsområde som eleven själv anser lämpligt.

· När?

- Löpande. Vissa punkter efter rullande schema. Ansvarstagande i klassråd, matråd, trivselråd, och elevskyddsombud.

· Vem?

- Tomas Carneheim












lördag 17 januari 2009

Möbler i dubletter

Har varit och monterat ner H:s lägenhet, ska köra möbler nästa vecka. Lägenheten såldes i förrgår, till ett, för de tuffa tiderna, hyfsat pris. Det blev bara en visning och sedan budgivning och lägenheten hade fått en ny ägare. Till sin förvåning mötte H sin närmsta granne på mäklarkontoret när affären skulle göras upp.Hon var delköpare. Grannens syster, vars namn H inte kände igen, skulle stå med på bostadskontraktet. Grannen planerar nu att skära ett hål i gipsväggen från sitt vardagsrum, in i H:s klädkammare, och på detta sett få ett kryp-in för den 15 - årige sonen, som börjar bli för stor för att dela rum med lillebrodern.

Vi hade önskat att den som köpte skulle vara intresserad av lägenheten som den var, med möbler, vägg-tv, dvd och allt till ett förmånligt pris - herregud ett minimalistiskt designerpaket! Men så blev det inte, och nu återstår att försöka sälja grejerna på Blocket eftersom vi inte har plats.



Matbord 300kr















Sultan 140X200
900 kr (Nypris 4900)















4 Ikea stolar, 100 kr styck









Byrå från Ikea, 200 kr

















Intressant tanke att allting är från Ikea.


PS, Gerrit! Hoppas det här inlägget berör dig mer än det om blöjorna ;-D

fredag 16 januari 2009

Lemmys kompis

Idag hoppade jag till av glädje när jag öppnade min mailbox. Såhär stod det att läsa i mejlet:

Lemmy confirmed you as a friend on Facebook.

To view Lemmy's profile or write on his Wall, follow this link:
http://www.facebook.com/n/?profile.php&id=1537869283

Thanks,
The Facebook Team

Det måste firas direkt:


torsdag 15 januari 2009

EU-konstverket




Idag fick jag mig ett gott skratt och det var när jag hörde talas om det nya EU-konstverket "Entropa" av konstnären David Cerny. Bla liknas Bulgarien vid en turkisk ståupptoalett, Sverige vid ett IKEA med Jas-plan och Nederländerna var övertäckt med vatten och bara minareterna stack upp ovan ytan. Kul att det fortfarande finns provokativa konstnärer som vågar satsa lite. Tydligen är konstverket också en FEJK!!!
DN skriver :

Och den tjeckiska regeringen, som gav konstnären David Cerny i uppdrag att hålla i projektet, känner sig lurad. Meningen var att Cerny skulle anlita en konstnär i varje EU-land. Och i broschyren, som det tjeckiska ordförandeskapet har tryckt upp, står det trovärdigt om konstnärer från olika EU-länder och deras tidigare konstprojekt. Men namnen på konstnärerna är påhittade, liksom deras gärningar.

Jag kan inte tycka annat än att sånt här är ganska uppfriskande en gråtrist januaridag 2009.

Jag antar också att beställningarna på Cernys konst kommer att skjuter i höjden och att priserna slår i taket, vilken pr-kupp!

onsdag 14 januari 2009

Magnolia

Ikväll blir det ett kort inlägg och en video med JJ Cale, som gjorde några stora hits med låtarna Cocaine och After Midnight, som egentligen varken var typiska för hans stil, eller gjorde honom rättvisa. Det sägs att denne folkskygge artist bra mycket hellre satt ute i sitt ökenhus och spelade gitarr, än att umgås med sina country&blueskollegor under 70-talet, då han var som störst. Förra året fyllde han 70. Låten Magnolia kommer från albumet Naturally, som är ett hans debut. Andra mästerverk är skivorna Grasshopper och Troubadour.

tisdag 13 januari 2009

Blöjor


Blöjor är någonting jag inte har haft lust att tänka på förrän Märtas födelse, och jag har konsekvent viftat bort frågan när Heléne tagit upp den i samband med att vi bombarderats med reklam redan tre månader innan födelsen. Varför ägna denna fråga någon tid innan den är aktuell? Det har visat sig vara ett felaktigt förhållningssätt eftersom vi har kastat kuponger som kunde ha sparat pengar åt oss.
Jag har hela tiden bibehållit min bild av blöjförhållandet sedan tiden då Mischa senast använde det för arton år sedan. Då var det en gammal hederlig plastsnibb som man brukade i kombination med en enkel liten cellstoffblöja. Plastsnibben kunde återanvändas till skillnad från blöjor av idag där allt sitter ihop.
Givetvis fanns det även då blöjor av dagens allt- i- ett - modell. Men de användes mest av yuppieföräldrar med tjocka plånböcker som inte brydde sig om miljön. Det var inte politiskt korrekt i mina kretsar. Nu tvingas jag plötsligt inse att den här typen av plastsnibbslösning som vi använde inte längre existerar annat än i Tyskland. Det är det enda landet som säljer dem, via internet. Men vad kostar inte det, både i pengar, tid och miljö? Alternativet med tygblöjor i ull från Järna kommer antagligen alltid att finnas. Men det känns inte heller som någon vettig lösning.
Det återstår alltså att köpa Pampers, Libero eftersom de enligt marknadsundersökningar är skonsammast för barnen. De läcker inte heller vid sidan om. Så enkelt föll alltså min blöjillusion.

I Sverige används femhundra miljoner blöjor per år vilket är en tänkvärd siffra. Många blöjor är omsorgsfullt utsmyckade med blommor och mönster och ser ut som riktiga klädesplagg numer, trots att de bara har ett par timmars livslängd.

måndag 12 januari 2009

Bakom skolan byggs Vistaberg

Förr i tiden tog jag ofta en promenad i det stora sommarstugeområde som ligger bakom Vistaskolan. Det har varit en otrolig känsla att höra tystnaden och liksom komma ut på landet en stund. En stor och outforskad oas i det annars ganska tätbebyggda Huddinge. De flesta av sommarstugorna har stått tomma oanvända under vintern. Vissa av dessa hus har bebotts av uteliggare och narkomaner och jag har hört åtskilliga historier om husen i detta, enligt skolbarnen "läskiga område".



Men på senare har allt fler flyttat ut i sina stugor, som en spegel av trångboddheten och bostadspriserna. De har byggt in altaner till rum, gjort om till pemanentboende. Naturligt i utvecklingen är då också att byggbolagen hittat detta stora, oexploaterade område. Nu kommer här att att bli ett stort radhus- och villasamhälle innehållandes tusentals människor, något som är positivt för Vistaskolans ekonomi då klasserna kommer att bli fulla. Områdets namn är numera Vistaberg. Den gamla promenadslingan jag brukade gå på är nu utplånad och ersatt med nya vägnamn som "Vista skolväg".




I det här huset lär det, enligt elever jag hade för tre år sedan, ha bott knarkare och uteliggare och brottslingar. Det var innan byggbolagen köpte upp marken. Alldeles bredvid har en stor villa ploppat upp bredvid och den lilla stugan ska förmodligen jämnas med marken för att bereda plats för det nya.











Villorna som byggs just här är enkla, lite futuristiska och enligt mitt tycke snygga i sin utformning





Men det byggs också en del traditionella kåkar...













En gammal villa som legat i avskildhet kommer att få många nya grannar.



Jag gick helt vilse och tappade orienteringen idag eftersom vägnätet är helt nytt.










Om man tänker bort alla röd hustak på kartan nedan, ser man hur glesbebyggt området var innan bygget påbörjades under förra året.

söndag 11 januari 2009

Norrländska skogar


Går omkring i en sömngångartillvaro för tillfället, men har lyckats rätta de tio uppsatserna idag och också träffat Ninni och Micke som var här för att besöka lilla Märta. Märta fick ett fint klassiskt lapptäcke i present. Meningen är att det, som Ninni sa, sedan ska gå i arv till Märtas barn och barnbarn.
Tanken är svindlande, men det finns ju möjlighet att Märta kommer få uppleva nästa sekel, 2100-talet. Hur kommer världen att te sig då? Kommer man, som Jercy Einhorn trodde, ha knäckt åldrandekoden så att människor kan leva i 3-400 år? Är det enbart förnyelsebara energiformer som värmer upp husen och driver bilarna då? Vilka kontinenter är världsledande inom ekonomi och vetenskap, Kina och Indien?
Ett hett tips är att köpa upp norrländsk skog, sa Micke. Utrymmet blir liksom vatten en riktig bristvara och växthuseffekten tvingar människor, växter och djur norrut.

lördag 10 januari 2009

Rättningsarbete


Idag har jag suttit på ett café nere i Gamla Stan och rättat uppsatser. Uppgiften för eleverna var att skriva 2-4 sidor i 12 punkters storlek om valfritt ämne och med betoning på att bygga upp stämningar med hjälp av bla gestaltning och liknelser. Många i den här åttan gillar att skriva och jag fick mig många skratt. Som tex då jag läste "Marks krig", som handlar om en amerikansk vietnamveteran som åker från sin Barbiedocksaktiga fru i USA (som inte alls gillar tanken på att han ska iväg). Mark ser verkligen fram emot att få ge sig ut i kriget. Han åker ner till Vietnam där han skjuter ner en vietnames innan han själv blir skadad i en granatattack. Han vaknar slutligen upp i USA där han möts i sin sjukhussäng av sin tårögda och överlyckliga fru. Mark har genom sin "hjälteinsats" blivit en nationell hjälte.
Det är egentligen ingenting att skratta åt, men det finns en drastisk, ironisk ton i berättandet som jag inte kan låta bli att livas upp utav.
Imorgon har jag tio uppsatser att ta itu med.

fredag 9 januari 2009

Fredagskväll i timmerkojan




Skönt att det är fredag igen. Det blev endast tre arbetsdagar efter jullovet innan det var helg igen. Det är skönt med tanke på att jag helt hade förvridit dygnsrytmen och haft svårt att ställa den tillbaka igen. Jag har ett behov av 7-8 timmar per natt för att inte bli alltför irriterad.
Eleverna var inte heller på allerten efter allt data och sms:ande under julhelgen och det kändes motigt att sätta igång och jobba med SO och det Antika Grekland, som står på tur i planeringen. Att visa en sådan här bild och berätta om att det var grekerna som uppfann den demokratiska grundprincipen och hade spännande författare och filosofer räcker inte för att väcka deras intresse, tyvärr.

Eftersom jag var barnledig de två veckorna som föregick jullovet har också en hel del rättningsarbete samlats på hög. Saker jag måste sätta igång med imorgon. Men ikväll försöker jag leva i nuet.

torsdag 8 januari 2009

Ett fynd!


Det är fantastiskt hur attraktiv annonsen på lägenheten blev.http://www.maklarhuset.se/ViewObjekt.aspx?objektid=474085
Utgångspriset är lite lägre än den summa som Heléne gav 2002 och är ett bra exempel på hur krisen som började i USA har spritt ringar på vattnet ända hit. Luften har helt gått ur fastighetsmarknaden, så det blir spännande att se hur många som kommer på visningen söndag 18 januari. Blir den inte såld får vi hyra ut den i andra hand igen.

onsdag 7 januari 2009

Sopor

Jag var förbi Östberga sopsorteringsanläggning idag och kastade några säckar gammalt skräp. Det var sju minusgrader och klockan fem på en onsdageftermiddag och ändå fick jag sitta en stund i bilkö inne på området, i kö till containrarna innan jag fick möjlighet att göra mig av med mina svarta säckar. När jag stod där och slängde ner saker i avdelningen för brännbart såg jag en mängd fina hela möbler med bara kanske tio år på nacken ligga därnere tillsammans med en gammal allmogegungsäng. Vi har för närvarande inget vardagsrumsbord hemma och min första impuls var att om jag kunde hoppa ner där och hitta något användbart. Men så tänkte jag tanken fullt ut: skulle jag själv verkligen vilja ha det där glasbordet idag, som jag själv hade kunnat köpt på Ikea för sju år sedan. Nej. Jag förstod att det var kastat, det var ju så mycket nittiotal över det, för pompöst, ja, nästan vulgärt.

Igår såg jag ett inredningsprogram på Tv 9 som går ut på att styla om lägenheter i Stockholm, som ska säljas med maximal vinst. Ett gäng unga vackra kvinnor som har ett homestagingföretag åker runt och designar för att höja värdet på bostadsrätterna och blir samtidigt tv-kändisar.

På 80-talet minns jag att vår generation ofta rotade och hittade fina möbler i containrar, och så slog det mig att dessa containrar numer alltid är låsta, eller inhägnade på industriområden. Återvinning på det sättet är heller inte längre på modet.

Jag skyfflade ner mina säckar i containern och kände mig befriad från den gamla dåliga energin som de alltmer hade omgivit sig med.