söndag 26 oktober 2008

Bostadskarriär del 1 av 5

Jag tycker att Stockholm är oerhört vackert just nu, regntungt och lite sömnigt. Inte mycket folk ute. Tog en promenad ner till stan och kände en slags lycka över hur oerhört privilegierad jag är som får bo inom tullarna. 1981 skrevs hyreskontraktet på en liten etta över på mig efter att jag betalat 8000 kr svart till den gamla hyresvärden. Jag minns att han hade ett borgerligt namn, och att han sedan hamnade i fängelse som 80 åring, efter att ha sålt många hyreskontrakt i sina hus svart. Det var inte ovanligt att han tog ut trettiotusen för ett kontrakt på en etta, redan på den tiden, enligt en granne som var insatt i hans öde. Jag hade fått min lägenehet billigare eftersom min morfar innehade kontraktet och var lite bekant med honom. Vi var uppe i fastighetsägarens fina paradvåning någonstans downtown och skrev över kontraktet på mig. Jag minns att både morfar och jag var nervösa. Kanske för att han skulle ändra priset eller börja konstra. Vi hade också någon slags inbyggd vördnad och respekt för en man med så mycket pengar.

Men en dag hade någon av köparna anmält den gamle fastighetsägaren och han blev dömd till frihetsberövande och fick visst avtjäna straffet på en ekobrottsanstalt.

1984 fick jag en evakueringslägenhet på Älvsborgsgatan, vid scenskolan. Huset där jag bodde, och fortfarande bor i, på Skånegatan, skulle saneras. Jag trivdes aldrig på Älvsborgsgatan. När jag tog över lägenheten hade en alkoholist bott där. Jag minns att jag fick måla om och slipa upp golvet. Lägenheten var fruktansvärt sliten, blod och knivhugg i väggarna. Urinstank på toaletten som aldrig gick ur trossbotten. Jag blev alltmer övertygad om att alkoholisten (som enligt grannarna hade varit fruktansvärt våldsam och otrevlig) hade dött där, kanske till och med mördats.

Stämningen blev hursomhelst aldrig bra hur jag än försökte, och då jag erbjöds att återkomma till en nysanerad lägenhet på Skånegatan 1985 med tredubbel månadshyra så antog jag detta.

2 kommentarer:

tenderbeat sa...

Gick det inte att ta reda på om alkisen blivit mördad? Grannarna brukar ju hålla koll på sånt. Polisen kanske hade honom i nåt register? Och trossen på toan, hade han pissat utanför så många år att doften stannat för evigt?:)
M v h
Tenderbeat i Bredäng

Tomas Carneheim sa...

Det gick säkert att ta reda på om han blivit mördad, men på den här tiden hade jag inte mycket till övers för poliser. Grannarna visste inte mycket mer om honom än att han var våldsam och att det var mycket slagsmål i lägenheten under den tid han bodde där.

Och gällande trossbotten så bestod den nog mest av piss vid det laget.