måndag 13 oktober 2008

2000-talets hundar

Hundar ges ett allt större socialt utrymme i Sverige. Nya hunddagis slår upp portarna för hussar och mattar , par skaffar hund istället för barn, och mataffärernas avdelningar för husdjur expanderar.

Man ser numer hundar överallt, men varför är det så, att de hundsorter som verkar öka allra mest är de man under nittiotalet förknippade med kriminella grupper? Jag tänker på Mastiff, Rotweiler, Staffordshire terrier. Hundar med det signifikanta bulliga ansiktet, enorma käkar och muskulösa kroppar, vars enda egentliga syfte är att sprida terror, skräck och död. Kamphundar.

Rapporter om incidenter där dessa nya sorters hundar är inblandade duggar tätt. Och det är inte helt ovanligt att det också rapporteras om att människor dödas och allvarligt skadas. Det är inget som helst problem för en sådan här jycke att bita av en barnarm.

Nu slog det mig idag, det konstiga i att människor väljer att skaffa dessa raser som - åtminstone här på Söder - är långt vanligare än Golden Retrivers och pudlar. Vad säger detta om klimatet i samhället? Jag försöker givetvis förstå det hela ur ett samhällspsykologiskt perspektiv.

Ok att par väljer att skaffa hund istället för barn, det kan jag förstå, den nära analkande miljökollapsen, en ekonomi som pekar nedåt, ungdomskriminalitet och våld...

Men varför skaffar folk sig mördarhundar?

En kväll för inte länge sedan då jag var på väg genom porten från gatan hör jag ett springande ljud och upptäcker till min fasa att en beige "Staff", med nitat halsband är på väg mot mig okopplad. Jag kastar upp porten, men hinner se upp i backen. Hundägarna , ett par i trettiofemårsåldern språkar lugnt med varandra. De verkar inte bry sig om att människor får fly hals över huvud för att undkomma deras hund. Jag trycker igen porten och står där med bultande hjärta, ser efter en stund föräldrarna lugnt passera, följande sin älskade telning nedför gatan.

Jag tror jag ska ringa Hundägarnas Riksförbund imorgon och se hur de ser på den här utvecklingen.

9 kommentarer:

Anonym sa...

intressant ämne...

Anonym sa...

Söder??
Ä ru från Gävle?

Min värld sa...

Nej, vad får dig att tro det?

Anonym sa...

Jag förstår dig precis efter att i lördags em. stått öga mot öga med en sådan där liten krabat. Förvisso kopplad men av en mycket otrevlig pundare.

Själv tycker jag att det vilar något sjukt över djur i stan överhuvudtaget.

När man ser vuxna män stå och uppfostra valpar här ute på gräsmattan - LIGG, SITT, SPELA DÖD, FY, GÅ FOT - så funderar jag ofta över dessa människors bisarra kontrollbehov. Kanske något sexuellt? Eller så är folk så förbannat rädda där ute i människobyn och eftersom vapenlagarna i Sverige är så restriktiva får man väl skaffa mördarhund.

Ja, jag vet att jag kommer få en massa skit för detta inlägg...

Anonym sa...

Jag tycker att det låter hemskt att människor ska behöva ha skjutvapen för att våga gå ut på stadens gator. Håller också med Anonym som sa att det är något obskyrt över dessa män som står och ger begfallning åt sina hundar - äckligt rent av!

Anonym sa...

Tycker naturligtvis inte att vi skall behöva bära vapen där ute i människobyn - tvärtom. I USA skall visst lärare i större utsträckning få beväpna sig. Det är här den vuxna mänskligheten visar sig från sin allra barnsligaste och mest sandlådemässiga sida. Skall vi inte kunna umgås, alt. få vara i fred utan kulsprutor och kamphundar?

Kajsa sa...

Det är nästan aldrig hundens fel att den går till attack. Visst den kanske har det i sig. Det är alltid ägaren som inte kan hantera djuret om hunden gör något fel som t.ex ett utfall. Hundar blir oftast vad man gör den till...Så jag tycker det är fel av dig att dra alla "mördar" hundar över en kant.

Min värld sa...

Kajsa!
Du menar alltså att en pudel och en pit-bull är lika ofarliga, farliga?

Alessandra sa...

Jag tycker också personligen att dom hundraserna är sjukt läskiga. När jag ser dem så stelnar något till i mig och jag blir sjukt rädd, det känns nästan som, jag blivit chockskadad. Står jag på preoneng och det kommer en sådan hund går jag till andra sidan även om det blir fel håll för mig.
Sen, kan man ju inte dra alla hundarna över samma gräns, det finns ju såna som har blivit avlade av RIKTIGA kenlar och har et helt annat psyke!
Bra skrivet i alla fall!