
Kunde inte motstå att gå och se Thåström ännu en gång, speciellt inte sedan jag fått tid att lyssna in senaste plattan som väl ingen har lyckats undgå och som är ett mästerverk.
Tyvärr missade vi Freddie Wadling, men hann se Anna Ternheim som faktiskt har imponerat musikaliskt på mig. Men hennes uppträdande var väl - ja - sådär, tycker jag. Lite väl mollstämt, låt efter låt, i vissa låter svängde det till som tex i "What have I done". Men på det stora hela kändes det som en ganska seg väntan på huvudattraktionen.
När så Sveriges ende riktiga rockstjärna klev på strax efter halv tio behövde jag en kraftig energikick, och det var precis vad jag skulle få. Thåström inledde med "Släpp aldrig in dom här" var i toppform redan från start, for runt och dansade spastiskt, trixade och lekte med fraseringen i sångtexterna, och i lekfull kreativitet fortsatte konserten. Thåström verkade rentav glad- tackade publiken- även om han i vanlig ordning inte sa speciellt mycket mellan låtarna. Vi fick i alla fall veta att nya låten "Långt bort" från senaste albumet handlar om hans döde vän, Hatte (Stiwenius).
Hinner eller orkar inte göra någon fullkomlig recension, men såhär skrev man om gårdagens konsert i Göteborg, och den överensstämmer lysande bra med med konserten ikväll. Vill bara säga att om ni (som gillar Thåström) får chansen att gå på någon av konserterna på den här turnen - som nu drar vidare juli ut - och en bit in i augusti - så gör det! Ni kommer inte att ångra er. Jag har inte sett honom såhär bra sedan 1999 och turnén till "Det e`ni som är dom konstiga...".





